Hoppas på sömn i morgon

Gud, jag vet inte om det är att jag på grund av sömnbristen har varit lite extra känslig och sentimental på sistone, men i dag är det första gången som jag känner skräck inför förlossningen!
Jag tänker på smärtan och att något kommer att gå fel och allt sådant man inte bör tänka.
Vet inte varför det bara kom så plötsligt. Men jag gråter nästan exakt hela tiden, ja, så fort det kommer en tanke på det eller barnet. Jag som verkligen har längtat och ser såklart fram emot det, men nu blir det tårar också.
I morgon ska jag in på förlossningen för att få sova lite. Hoppas att jag kommer kunna få några timmars sömn så att jag orkar med lite igen och att jag slipper vara så trälig mot andra.

Jag har sådan tur att jag har sådant bra stöd som jag har ifrån Jonas och min familj, annars skulle jag verkligen inte orka en dag till. Åh, nu kommer tårarna igen! Ska försöka lägga mig en stund och blunda. Vet att jag inte kommer kunna somna, men i morgon får jag ju det =)
Jag, en skit i rymden som hoppas på sömn snart...

//M...längtar efter Alice