Hönsmamma redan nu?
Mercedes86 · 2010-02-09 · 422 visningar
Jag tycker att jag mår lite konstigt. Jag får knivhugg i ryggen, sådär lite pirrigt och sammandragningar till och från. Yrsel och har extremt svårt att sova. Fan, såhär brukar jag inte må, så jag undrar om det r vanligt eller om det är något man bör vara orolig för.
Jag vet inte om det har något med saken att göra. Men när jag och mor min var på IKEA i fredags så skulle vi lyfta ner lådor och så, en låda slant och landade med ena hörnet på magen. Sedan dess har det gjort lite ont och ryggen och sammandragningarna började. Har inte haft några sammandragningar alls innan.
BM sa att det inte var någon fara, men det är svårt att slappna av, för det är som att något inom mig säger att det är något fel!!
Kanske är jag en hönsmamma, men det kan inte hjälpas. Jag har drömt otroligt livliga drömmar de senaste nätterna. Mardrömmar om vad som kan hända. Att hon kommer när jag nu ska åka bort en vecka.
Ja, fjällen blir det med några kompisar och J. Jag hoppas på lite romans, även om jag inte räknar med det, men vi ska dela säng så, kanske man kan få lite kramar eller en handhållning.
Så orolig, men inte för det jag var orolig för innan. Då var det om jag kunde åka skidor överhuvudtaget, om jag skulle ramla eller om jag kanske kan bli sjukare av det, men nu är det småskitar i rymden.
I och för sig tror jag att min stigande oro över lillan, kan komma av att jag blir mer och mer orolig inför BF. Inte så mycket över smärtan och själva förlossningen, utan var jag är när det börjar.
Om jag är på universitetet när vattnet går, för det innebär ju att jag är en timme bort ifrån alla mina stödpersoner.
Eller om hon kommer tidigt och jag är bortrest någonstans och att C inte får vara med, som jag så gärna vill att han ska få, även om jag till en viss del önskar att det bara var min mor som skulle vara mitt stöd. Hon eller J, men jag kan inte hindra lillans pappa att missa hennes ankomst.
Gud vad man oroar sig, och oftast är det helt meninglöst, för man oroar sig för saker som man antingen inte kan göra något åt, eller åt saker som inte är något att oroa sig för.
Nej, nu är det dags att förbereda lunchen för mig och J och lillan!!
Jag hoppas att min oro försvinner snart, för jag känner mig som en tickande bomb.
Jag, en skit i rymden som hoppas att allt kommer att gå bra...
//M...men räknar inte med det...<3
Jag vet inte om det har något med saken att göra. Men när jag och mor min var på IKEA i fredags så skulle vi lyfta ner lådor och så, en låda slant och landade med ena hörnet på magen. Sedan dess har det gjort lite ont och ryggen och sammandragningarna började. Har inte haft några sammandragningar alls innan.
BM sa att det inte var någon fara, men det är svårt att slappna av, för det är som att något inom mig säger att det är något fel!!
Kanske är jag en hönsmamma, men det kan inte hjälpas. Jag har drömt otroligt livliga drömmar de senaste nätterna. Mardrömmar om vad som kan hända. Att hon kommer när jag nu ska åka bort en vecka.
Ja, fjällen blir det med några kompisar och J. Jag hoppas på lite romans, även om jag inte räknar med det, men vi ska dela säng så, kanske man kan få lite kramar eller en handhållning.
Så orolig, men inte för det jag var orolig för innan. Då var det om jag kunde åka skidor överhuvudtaget, om jag skulle ramla eller om jag kanske kan bli sjukare av det, men nu är det småskitar i rymden.
I och för sig tror jag att min stigande oro över lillan, kan komma av att jag blir mer och mer orolig inför BF. Inte så mycket över smärtan och själva förlossningen, utan var jag är när det börjar.
Om jag är på universitetet när vattnet går, för det innebär ju att jag är en timme bort ifrån alla mina stödpersoner.
Eller om hon kommer tidigt och jag är bortrest någonstans och att C inte får vara med, som jag så gärna vill att han ska få, även om jag till en viss del önskar att det bara var min mor som skulle vara mitt stöd. Hon eller J, men jag kan inte hindra lillans pappa att missa hennes ankomst.
Gud vad man oroar sig, och oftast är det helt meninglöst, för man oroar sig för saker som man antingen inte kan göra något åt, eller åt saker som inte är något att oroa sig för.
Nej, nu är det dags att förbereda lunchen för mig och J och lillan!!
Jag hoppas att min oro försvinner snart, för jag känner mig som en tickande bomb.
Jag, en skit i rymden som hoppas att allt kommer att gå bra...
//M...men räknar inte med det...<3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.