Hjärtoperation

Ja, nu har läkaren ringt och berättat att hon pratat med kirurgerna. De bestämde att Alex kommer opereras i augusti. Snacka om att jag fick en chock när hon sa det, jag trodde att det skulle bli någon gång senare i höst :/ Antar att det är bäst att få det gjort dock, även om det känns hemskt för mig. Undrar om läkaren var van vid att folk inte vill att deras barn ska genomgå operationer, hon var nämligen väldigt noga med att berätta för mig att om Alexander inte gör den här operationen kommer han inte leva till 25.. Det skulle aldrig falla mig in att inte låta honom opereras, men det betyder inte att jag inte är livrädd. Min älskade, perfekta son ska sövas ner vid tre månaders ålder, hans bröstkorg ska öppnas upp, hans hjärta ska stoppas och det ska skäras i det. Det känns helt sjukt. Speciellt det faktum att hans hjärta inte kommer slå (en maskin kommer pumpa runt blodet istället), det innebär i mitt huvud att han tekniskt sett är död. Okända människor kommer både bildligt och bokstavligt talat hålla min sons liv i sina händer. Det känns övermäktigt och förjävligt. Det enda som håller mig uppe är tanken att kirurgerna är duktiga, de gör det här varenda dag, och efter operationen kommer Alexander kunna leva ett vanligt liv, han kommer inte bli trött och svettig bara av att ammas, när han blir större kommer han kunna springa runt och leka precis som alla andra barn. Och det är värt ALLT.

Min älskade pojke.