Hjälp!!

Ja jag vet inte vart jag ska börja. Skit att saker o ting ska vara så svårt. Jävla hormoner, denna gången är de värre än de varit dom andra gångerna. Men antar för att de är så mycket med allt hela tiden. Har ju två småbarn o ta hand om så man är ju inte jämt på humör eller på topp. Känns som Micke inte förstår. Blir så arg på honom ibland när han inte lyssnar eller börja prata om nåt annat. Orkar inte hålla på o säga allt hundra gånger ibland. Förstår att han är trött när han kommer hem från jobbet, men jag menar vad är inte jag efter en hel dag när jag varit hemma själv med barnen och sörvat dom under hela dagen. Vet att de är så för alla småbarnsföräldrar att man är trött. Känner bara ibland att jag måste vara så jävla tråkig o lyssna på eftersom att han inte hör just vad jag sagt eller att han börjar prata om nåt annat när jag pratar. Känner liksom vissa dagar att de är inge roligt o berätta nåt när jag ska säga om allt hela tiden. Ibland så skulle man vilja ta fram stekpannan o då är de inte för att laga mat. Ja ni fattar. Nää..tur man vet sina gränser. Älskar Micke överallt annat o vill fortsätta leva ihop med honom men som sagt man blir lite trött. Visst jag är absolut inte en ängel. Har mina fel o brister jag oxå. Jag får mina utbrott ibland men de måste jag få annars funkar jag inte som människa. Klart inom rimliga gränser o alla är vi ju olika. Vill inge hellre än att känna att jag ska slippa dessa hormoner just nu. Men men man är ju känsligare när man är gravid. Känns bättre nu mär jag fått ur mig lite. Frågan är om jag kan somna nu då. Jag tror faktiskt inte de riktigt än i alla fall.