Hitta mig själv...
jojis · 2011-02-01 · 540 visningar
Ja jag vet egentligen hur jag ska skriva allt, men jag har så mycket tankar och ingen riktigt att prata med. Jag vet att jag har min underbara man och två barn, det är min familj. jag har mamma, pappa och två systrar.
Men utöver det har jag bara en massa röra omkring mig och jag vet inte riktigt hur jag mår eller vad jag ska göra. Allt bara bubblar upp när jag är helt själv. Mannen jobbar och barnen sover. det är då jag har tid att tänka. Lite dumt alltså, borde egentligen hålla igång med annat så jag slipper tänka.
När jag var liten hade jag min mormor och morfar som heter Kerstin och Bernt och jag älskade dom över allt annat, speciellt min moffa. Jag riktigt kände att jag var hans lilla tjej. Men så kom dagen då jag fick veta att det inte alls var mina riktiga morföräldrar utan dom hade min mamma brutit med när hon var yngre och hade vbott hos kerstin och bernt istället. dom ville adoptera men mamma men det gick inte igenom eftersom hon redan hade föräldrar. Jag hade två morbröder varav en var min gudfar. och jag hade massa kusiner.
När jag gick i 7:an tog min mamma upp kontakten igen med sina "riktiga" föräldra och allt gammalt lades bakom. Men Kerstin som inte tyckte att mammas föräldrar förtjänade hennes förlåtelse sa att nu var mamma tvungen att välja. Dom eller hennes andra föräldra. Det gick inte att ha kontakt med båda. Och min mamma valde såklart hennes riktiga föräldrar. Blod är tjockare än vatten. Och där försvann min mormor och morfar ur bilden och in kommer två främmande människor som jag bara fått födelsedagskort av innan och som jag nu ska kalla mormor och morfar.
Dom känner inte mig och jag känner inte dom. fick även två kusiner i min ålder som jag inte kände och vi skulle plötsligt bli kusiner?! Jag fick en morbror och en moster. Och alla var så otroligt glada att familje var samlad igen.
Men min familj var borta, jag var inte moffas lilla tjej längre. Jag hörde aldrig av min gamla "släkt" och alla band var brötna. Jag är nu 23 år och vet fortfarande inte var jag hör hemma. Jag vill tillbaka till dom jag växta upp med. Men där hör jag inte heller hemma.
I julas kom det som en kalldusch och var nästan droppen som fick bägaren att rinna över. Det var jul hemma hos oss och hela släkten var där utan min morbrors sambo och hennes dotter. det var julklappsutdelning och alla kusiner fick julklappar utan jag och mina barn.
Mormor trodde inte vi skulle vara där så hon hade inte tänkt på att löpa något till julafton. Men till min morbrors sambos dotter var det en massa julklappar men hon skulle ju inte heller vara där.
det handlar inte om just julklapparna utan det kändes bara som om ingen kom ihåg mig eller brydde sig att jag var där. Det gör bara så ont och jag vet inte vad jag ska göra.
Vet inte vem jag ska prata med och var bara tvungen att skriva någonstans där ingen som jag känner läser...
Vet inte om någon ens orkat läsa hit ner men detta var för MIn skull mest, att bara som sagt skriva av mig och lätta hjärtat för mig själv!
Men utöver det har jag bara en massa röra omkring mig och jag vet inte riktigt hur jag mår eller vad jag ska göra. Allt bara bubblar upp när jag är helt själv. Mannen jobbar och barnen sover. det är då jag har tid att tänka. Lite dumt alltså, borde egentligen hålla igång med annat så jag slipper tänka.
När jag var liten hade jag min mormor och morfar som heter Kerstin och Bernt och jag älskade dom över allt annat, speciellt min moffa. Jag riktigt kände att jag var hans lilla tjej. Men så kom dagen då jag fick veta att det inte alls var mina riktiga morföräldrar utan dom hade min mamma brutit med när hon var yngre och hade vbott hos kerstin och bernt istället. dom ville adoptera men mamma men det gick inte igenom eftersom hon redan hade föräldrar. Jag hade två morbröder varav en var min gudfar. och jag hade massa kusiner.
När jag gick i 7:an tog min mamma upp kontakten igen med sina "riktiga" föräldra och allt gammalt lades bakom. Men Kerstin som inte tyckte att mammas föräldrar förtjänade hennes förlåtelse sa att nu var mamma tvungen att välja. Dom eller hennes andra föräldra. Det gick inte att ha kontakt med båda. Och min mamma valde såklart hennes riktiga föräldrar. Blod är tjockare än vatten. Och där försvann min mormor och morfar ur bilden och in kommer två främmande människor som jag bara fått födelsedagskort av innan och som jag nu ska kalla mormor och morfar.
Dom känner inte mig och jag känner inte dom. fick även två kusiner i min ålder som jag inte kände och vi skulle plötsligt bli kusiner?! Jag fick en morbror och en moster. Och alla var så otroligt glada att familje var samlad igen.
Men min familj var borta, jag var inte moffas lilla tjej längre. Jag hörde aldrig av min gamla "släkt" och alla band var brötna. Jag är nu 23 år och vet fortfarande inte var jag hör hemma. Jag vill tillbaka till dom jag växta upp med. Men där hör jag inte heller hemma.
I julas kom det som en kalldusch och var nästan droppen som fick bägaren att rinna över. Det var jul hemma hos oss och hela släkten var där utan min morbrors sambo och hennes dotter. det var julklappsutdelning och alla kusiner fick julklappar utan jag och mina barn.
Mormor trodde inte vi skulle vara där så hon hade inte tänkt på att löpa något till julafton. Men till min morbrors sambos dotter var det en massa julklappar men hon skulle ju inte heller vara där.
det handlar inte om just julklapparna utan det kändes bara som om ingen kom ihåg mig eller brydde sig att jag var där. Det gör bara så ont och jag vet inte vad jag ska göra.
Vet inte vem jag ska prata med och var bara tvungen att skriva någonstans där ingen som jag känner läser...
Vet inte om någon ens orkat läsa hit ner men detta var för MIn skull mest, att bara som sagt skriva av mig och lätta hjärtat för mig själv!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.