Historisk tillbakablick........
Uullllee · 2012-10-20 · 611 visningar
Har tänkt skriva det här fler gånger men det har inte blivit av, har försök med då blev jag utloggad strul med trådlöst internet ibland. Ni som inte vill läsa detaljerna om mitt missfall kan ju välja att låta bli.
2012-05-10 GRAVID! Positivt graviditetstest 14 månader efter att jag slutat med p-piller. Jätteglad. Känns overkligt. Mår lite illa. Öm i tuttarna. Mår mer och mer illa. Och kaffe smakar skit. Skriver in mig hos barnmorskan.
2012-06-21 på väg hem från jobbet. Ska stanna vid affären och köpa mjölk mm. Kliver ur bilen och känner att det rinner mellan benen. Tänker att jag kissat på mig men det är blod. Åker direkt hem, köpte ingen mjölk. In på toa, blodet rinner och det kommer ut en blodig slemmig klump stor som en golfboll. Jag ringer sjukvårdsrådgivningen som säger att det troligtvis är missfall. De tycker att jag ska åka till akuten under kvällen men säger att det inte är någon brådska. Ringer sambon som fortfarande är på jobbet och gråter. Vi åker till akuten direkt när sambon kommer hem. Efter 5 timmars väntan på akuten kommer gyn-doktorn. Blöder fortfarande men det har avstannat lite. Läkarundersökning och VUL. Ett levande foster i magen, vecka 10+3 enligt mätning. Troligtvis ett hematom i livmodern. Jag känner mig omtumlad var så säker på att det var missfall. Har ju suttit på akuten och gråtit hela kvällen för att det inte blev någon bebis. Vi köper hamburgare på MAX på vägen hem och äter middag mitt i natten sen spyr jag upp alltihop. Sjukskriver mig i tre dagar. Blödningarna avstannar, bruna flytningar cirka en vecka. Gråter och känner mig helt förkrossad ringer både barnmorskemottagningen (min barnmorska har semester) och gyn-mottagningen men de säger att jag inte kan göra annat än avvakta. Flytningarna upphör.
2012-07-01 blödning igen. Inte så mycket denna gång. Ensam hemma sambon jobbar. Avvaktar ringer, gyn-mottgningen måndag morgon den 2 juli. Läkarkontroll och VUL. Fostret lever, vecka 13+1 enligt mätning. Ser en tom fostersäck, kanske har det funnits en tvilling. Bruna flytningar igen som upphör.
Mår illa, spyr morgon och kväll. Måste sluta dricka kaffe, för det smakar så illa och får mig att spy. Fil går inte heller att äta. Vi berättar för sambons barn att de ska få ett syskon i januari och vi berättar för familjen och några vänner och bekanta.
2012-07-29 blödningar igen. Vaknar tidigt på morgonen blodet rinner. Sambon skjutsar mig till akuten kl 7 på morgonen när han åker och jobbar. Läkarundersökning och VUL. Fostret lever, den lilla rackaren är svår mätt men jag är i vecka 16. Får rådet att ta det lugnt, vila och inte lyfta något. Frågar om jag får gå och jobba och det kan jag göra om jag tar det lugnt. Det konstateras att jag har urinvägsinfektion och jag får penicillin. Detta har jag dock inte märkt och jag har haft blåskatarr MÅNGA gånger tidigare. Åker hem och känner mig ganska lugn jag har ju klarar mig till vecka 16. Går och jobbar måndag den 30 juli, semester tider och jag tycker inte att jag kan sjukskriva mig. Bruna flytningar igen.
2012-08-09 RUL planerat. Jag känner på mig att något är fel, att vi ska få ett tråkigt besked. Säger inget, tänker att jag är knäpp i huvudet. Efter 10 sekunder säger barnmorskan ” Det här ser inte bra ut ”. Hon drar hysteriskt med ultraljudsgrejen över min mage och blir mer och mer stressad. Tillkallar en läkare. Han konstaterar att fostret är dött. Han säger att det skett i vecka 14. Jag försöker förklara att jag sett det leva i vecka 16 men han klappar mig på benet och säger att jag har fel. Han försvinner och säger att han ska ringa en kollega. Vi blir utkörda ur undersökningsrummet och får frågan om det är okej att vänta i korridoren, sambon svarar ja. Efter en stund blir vi iväg skickade till gyn-mottagningen. Läkarundersökning och VUL. Det konstateras att fostret dött i min mage i vecka 16+4. Får info om att jag kommer att bli inlagd på gyn-avdelningen för att föda några dagar senare. När det gått så långt som till vecka 16 gör man så. Vi åker hem och är tvungna att berätta för barnen att bebisen dött. Ringer runt och berättar, sambon ringer sin familj. Mamma får ringa mina syskon jag orkar inte.
2012-08-11 läggs in på gyn-avdelningen lördag förmiddag. Kommer att få var hemma men inlagd om något händer ska vi åka in direkt, behöver inte gå via akuten. Får en tablett Mifegyne, rävgift! Ska vänta en halvtimme för att se om jag mår illa för om jag kräks inom två timmar så måste jag ta en till tablett. Väntar 40 minuter jag mår inte mer illa än vanligt och vi åker hem. Hinner bara hem så kräks jag. Tillbaka till gyn-avdelningen, får en åksjuketablett och en till Mifegyne. Åker hem igen och lägger mig lyckas låta bli att kräkas på hela dagen, mår fruktansvärt illa. Kräks på kvällen. Mår så illa att jag inte ens kan dricka vatten.
2012-08-13 åker till sjukhuset på morgonen. Jag är inte så ledsen fokuserad på det som ska ske. Sambon har tårar i ögonen. Vi får ett enskilt rum. Jag byter till sjukhuskläder och får mer tabletter som ska sätta igång processen och smärtlindrande. Barnmorskan stoppar in tabletter i slidan också. Sambon tycker det sker läskigt ut och säger att hon stoppar in hela handen. Efter en stund får jag värkar. Efter 1½ timme gör det ordentligt ont. Ringer efter barnmorskan. Ska få mer smärtlindring. Måste gå på toa först. När jag är på toa kommer fostret och en massa blod ut i bäckenet. Jag vågar inte titta så mycket säger till barnmorskan att hon får kolla. Får veta att fostret och delar av en trasig moderkaka kommit ut. Vi får rådet att titta på våran lilla bebis. Jag har bestämt innan att jag vill. Barnmorskan kommer in med fostret i en skål med en grön duk i. Vi tror att det är en liten pojke men frågar inte vad barnmorskan tror, känns inte som det spelar någon roll vad det var. Den är stor som min hand och har ögon näsa ben armar och fingrar och tår. Ser ut som en minibebis. Sambon storgråter och mina tårar rinner stilla. Vi får en stund för oss själva. Jag har ordenligt ont, sammandragningar, under förmiddagen får Ketogan, fantastisk medicin. Äter lunch, vrålhungrig. Gott med mat har ju inte ätit något på flera dagar. Blöder mycket. Läkarundersökning och VUL på eftermiddagen. Allt ser bra ut, allt har kommit ut behövs ingen skrapning. Får stanna några timmar till. Får en tablett så att jag inte ska få mjölk i tuttarna. Vi åker hem vid 19:30. Jag känner mig yr i huvudet och påverkad, lätt salongsberusad. Pratar lite med de stora barnen och med bonusmormor, min mamma som varit barnvakt. På kvällen när jag ska borsta tänderna blir jag yr och håller på att svimma. Måste ropa på sambon som får leda mig till sängen. Är sedan yr i huvudet några dagar. Blöder i 2 veckor och några dagar bruna flytningar på slutet.
Gråter och gråter! Men livet går vidare.
2012-05-10 GRAVID! Positivt graviditetstest 14 månader efter att jag slutat med p-piller. Jätteglad. Känns overkligt. Mår lite illa. Öm i tuttarna. Mår mer och mer illa. Och kaffe smakar skit. Skriver in mig hos barnmorskan.
2012-06-21 på väg hem från jobbet. Ska stanna vid affären och köpa mjölk mm. Kliver ur bilen och känner att det rinner mellan benen. Tänker att jag kissat på mig men det är blod. Åker direkt hem, köpte ingen mjölk. In på toa, blodet rinner och det kommer ut en blodig slemmig klump stor som en golfboll. Jag ringer sjukvårdsrådgivningen som säger att det troligtvis är missfall. De tycker att jag ska åka till akuten under kvällen men säger att det inte är någon brådska. Ringer sambon som fortfarande är på jobbet och gråter. Vi åker till akuten direkt när sambon kommer hem. Efter 5 timmars väntan på akuten kommer gyn-doktorn. Blöder fortfarande men det har avstannat lite. Läkarundersökning och VUL. Ett levande foster i magen, vecka 10+3 enligt mätning. Troligtvis ett hematom i livmodern. Jag känner mig omtumlad var så säker på att det var missfall. Har ju suttit på akuten och gråtit hela kvällen för att det inte blev någon bebis. Vi köper hamburgare på MAX på vägen hem och äter middag mitt i natten sen spyr jag upp alltihop. Sjukskriver mig i tre dagar. Blödningarna avstannar, bruna flytningar cirka en vecka. Gråter och känner mig helt förkrossad ringer både barnmorskemottagningen (min barnmorska har semester) och gyn-mottagningen men de säger att jag inte kan göra annat än avvakta. Flytningarna upphör.
2012-07-01 blödning igen. Inte så mycket denna gång. Ensam hemma sambon jobbar. Avvaktar ringer, gyn-mottgningen måndag morgon den 2 juli. Läkarkontroll och VUL. Fostret lever, vecka 13+1 enligt mätning. Ser en tom fostersäck, kanske har det funnits en tvilling. Bruna flytningar igen som upphör.
Mår illa, spyr morgon och kväll. Måste sluta dricka kaffe, för det smakar så illa och får mig att spy. Fil går inte heller att äta. Vi berättar för sambons barn att de ska få ett syskon i januari och vi berättar för familjen och några vänner och bekanta.
2012-07-29 blödningar igen. Vaknar tidigt på morgonen blodet rinner. Sambon skjutsar mig till akuten kl 7 på morgonen när han åker och jobbar. Läkarundersökning och VUL. Fostret lever, den lilla rackaren är svår mätt men jag är i vecka 16. Får rådet att ta det lugnt, vila och inte lyfta något. Frågar om jag får gå och jobba och det kan jag göra om jag tar det lugnt. Det konstateras att jag har urinvägsinfektion och jag får penicillin. Detta har jag dock inte märkt och jag har haft blåskatarr MÅNGA gånger tidigare. Åker hem och känner mig ganska lugn jag har ju klarar mig till vecka 16. Går och jobbar måndag den 30 juli, semester tider och jag tycker inte att jag kan sjukskriva mig. Bruna flytningar igen.
2012-08-09 RUL planerat. Jag känner på mig att något är fel, att vi ska få ett tråkigt besked. Säger inget, tänker att jag är knäpp i huvudet. Efter 10 sekunder säger barnmorskan ” Det här ser inte bra ut ”. Hon drar hysteriskt med ultraljudsgrejen över min mage och blir mer och mer stressad. Tillkallar en läkare. Han konstaterar att fostret är dött. Han säger att det skett i vecka 14. Jag försöker förklara att jag sett det leva i vecka 16 men han klappar mig på benet och säger att jag har fel. Han försvinner och säger att han ska ringa en kollega. Vi blir utkörda ur undersökningsrummet och får frågan om det är okej att vänta i korridoren, sambon svarar ja. Efter en stund blir vi iväg skickade till gyn-mottagningen. Läkarundersökning och VUL. Det konstateras att fostret dött i min mage i vecka 16+4. Får info om att jag kommer att bli inlagd på gyn-avdelningen för att föda några dagar senare. När det gått så långt som till vecka 16 gör man så. Vi åker hem och är tvungna att berätta för barnen att bebisen dött. Ringer runt och berättar, sambon ringer sin familj. Mamma får ringa mina syskon jag orkar inte.
2012-08-11 läggs in på gyn-avdelningen lördag förmiddag. Kommer att få var hemma men inlagd om något händer ska vi åka in direkt, behöver inte gå via akuten. Får en tablett Mifegyne, rävgift! Ska vänta en halvtimme för att se om jag mår illa för om jag kräks inom två timmar så måste jag ta en till tablett. Väntar 40 minuter jag mår inte mer illa än vanligt och vi åker hem. Hinner bara hem så kräks jag. Tillbaka till gyn-avdelningen, får en åksjuketablett och en till Mifegyne. Åker hem igen och lägger mig lyckas låta bli att kräkas på hela dagen, mår fruktansvärt illa. Kräks på kvällen. Mår så illa att jag inte ens kan dricka vatten.
2012-08-13 åker till sjukhuset på morgonen. Jag är inte så ledsen fokuserad på det som ska ske. Sambon har tårar i ögonen. Vi får ett enskilt rum. Jag byter till sjukhuskläder och får mer tabletter som ska sätta igång processen och smärtlindrande. Barnmorskan stoppar in tabletter i slidan också. Sambon tycker det sker läskigt ut och säger att hon stoppar in hela handen. Efter en stund får jag värkar. Efter 1½ timme gör det ordentligt ont. Ringer efter barnmorskan. Ska få mer smärtlindring. Måste gå på toa först. När jag är på toa kommer fostret och en massa blod ut i bäckenet. Jag vågar inte titta så mycket säger till barnmorskan att hon får kolla. Får veta att fostret och delar av en trasig moderkaka kommit ut. Vi får rådet att titta på våran lilla bebis. Jag har bestämt innan att jag vill. Barnmorskan kommer in med fostret i en skål med en grön duk i. Vi tror att det är en liten pojke men frågar inte vad barnmorskan tror, känns inte som det spelar någon roll vad det var. Den är stor som min hand och har ögon näsa ben armar och fingrar och tår. Ser ut som en minibebis. Sambon storgråter och mina tårar rinner stilla. Vi får en stund för oss själva. Jag har ordenligt ont, sammandragningar, under förmiddagen får Ketogan, fantastisk medicin. Äter lunch, vrålhungrig. Gott med mat har ju inte ätit något på flera dagar. Blöder mycket. Läkarundersökning och VUL på eftermiddagen. Allt ser bra ut, allt har kommit ut behövs ingen skrapning. Får stanna några timmar till. Får en tablett så att jag inte ska få mjölk i tuttarna. Vi åker hem vid 19:30. Jag känner mig yr i huvudet och påverkad, lätt salongsberusad. Pratar lite med de stora barnen och med bonusmormor, min mamma som varit barnvakt. På kvällen när jag ska borsta tänderna blir jag yr och håller på att svimma. Måste ropa på sambon som får leda mig till sängen. Är sedan yr i huvudet några dagar. Blöder i 2 veckor och några dagar bruna flytningar på slutet.
Gråter och gråter! Men livet går vidare.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.