Hemskt lipig....

Åwh, jag börjar nästan bli irriterad på mig själv..
Men jag står inte ut! Vissa människor är så äckligt korkade och rent av dumma i huvudet.

Jag är sååå lipig! Gråter nästan för allting, kanske inte så att alla ser. (har aldrig varit en attention wh0re haha nää, men gråter sällan sällan inför människor, inte ens de närmaste...)

Så fort jag kommer hem eller åtminstone är ensam så kommer tårarna sakta men säkert fram. Sitter och tänker på allt, och filosoferar om det mesta. Aldrig om någonting bra dock, och tårarna slutar inte rinna.. Känner mig ganska fånig, brukar aldrig gråta annars..

Jag tycker synd om min stackars pojkvän som får stå ut med mig. Mina hemska gråtstunder om ingenting, så fort han säger någonting är han elak. Trots att han inte alls vart elak..
Det är egentligen jag som är elak mot pojken min..

Usha ja, jag vill inte gråta mer :(