Hemskt humör, amning och massa tankar om förlossningen!
Medlem · 2009-08-11 · 414 visningar
Mitt humör är inte det bästa just nu. För ett par veckor sedan blev jag så arg att jag spottade på min man i ilskan! Det är inte riktigt likt mig... Igår var vi runt i Sthlm och jag började stortjuta mitt på stan för att vi blivit bjudna till en familj jag inte känner, på mat! Tänkte att deras mat kanske inte passade mig, då jag har väldigt svårt med just aptiten nu, och att jag skulle vara för blyg för att säga till... Övervägde att åka till Nynäshamn och vänta på båten i 11 timmar, innan avgång, bara för att slippa gå till den där familjen! Nu i efterhand känner jag mig liiite fånig...
Har fruktansvärt svårt att andas. Liggande på sida går det bra, men klarar inte att sitta eller stå. Magen är högt uppe nu, och det är hög luftfuktighet, samt kvalmigt, och kombinationen är inte den bästa...
Ska på MVC på fredag, och måste då boka in en ny läkartid, då jag fick avboka den senaste. Behöver förnya ett recept och prata läkemedel i övrigt... Överväger att strunta i att amma så att jag kan återgå till mina mediciner, eftersom jag har vansinnigt ont i mina leder nu. Tanken på att vara tvungen att ha det så här OCH ta hand om en bebis, känns inte jätterolig. Mina två första ungar fick både ersättning och bröstmjölk i 6 månader, innan jag avslutade amningen helt. Denna lillskrutt får väl ha den första råmjölken, de första veckorna, men sen vill jag få må lite bra också! Har dåligt samvete för att jag behöver mediciner och därmed får ge avkall på amningen, men å andra sidan så blir en mamma med en massa smärtor ingen bra mamma heller så...
Längtar mig grön efter min lilla flicka nu! Tänker jättemycket på den där känslan av att få upp sin bebis på bröstet efter förlossningen. När man ser henne för första gången på riktigt!
Ser verkligen fram emot förlossningen med, trots svåra tidigare förlossningar. För hur jobbiga dom än va, så klarade jag dom! Och då detta är min tredje så vet jag ju ungefär hur det går till, om inget oanat inträffar, såklart!
Den första föddes med endast lustgas som hjälp. Och med den andra hade jag lustgas, men testade även västerviksmetoden, som gjorde SJUKT ont att sätta, och sedan ändå inte gav mig någon som helst lindring! Hade inställningen att jag skulle klara mig med så lite bedövning som möjligt, vilket jag inte har denna gång... För den här gången vill jag få en bra upplevelse och tänker be om hjälp när/om jag känner att det blir för mycket! En ryggbedövning, är något jag överväger. Men man kan ju aldrig veta förrän man väl är där, så tar det som det kommer!
Har fruktansvärt svårt att andas. Liggande på sida går det bra, men klarar inte att sitta eller stå. Magen är högt uppe nu, och det är hög luftfuktighet, samt kvalmigt, och kombinationen är inte den bästa...
Ska på MVC på fredag, och måste då boka in en ny läkartid, då jag fick avboka den senaste. Behöver förnya ett recept och prata läkemedel i övrigt... Överväger att strunta i att amma så att jag kan återgå till mina mediciner, eftersom jag har vansinnigt ont i mina leder nu. Tanken på att vara tvungen att ha det så här OCH ta hand om en bebis, känns inte jätterolig. Mina två första ungar fick både ersättning och bröstmjölk i 6 månader, innan jag avslutade amningen helt. Denna lillskrutt får väl ha den första råmjölken, de första veckorna, men sen vill jag få må lite bra också! Har dåligt samvete för att jag behöver mediciner och därmed får ge avkall på amningen, men å andra sidan så blir en mamma med en massa smärtor ingen bra mamma heller så...
Längtar mig grön efter min lilla flicka nu! Tänker jättemycket på den där känslan av att få upp sin bebis på bröstet efter förlossningen. När man ser henne för första gången på riktigt!
Ser verkligen fram emot förlossningen med, trots svåra tidigare förlossningar. För hur jobbiga dom än va, så klarade jag dom! Och då detta är min tredje så vet jag ju ungefär hur det går till, om inget oanat inträffar, såklart!
Den första föddes med endast lustgas som hjälp. Och med den andra hade jag lustgas, men testade även västerviksmetoden, som gjorde SJUKT ont att sätta, och sedan ändå inte gav mig någon som helst lindring! Hade inställningen att jag skulle klara mig med så lite bedövning som möjligt, vilket jag inte har denna gång... För den här gången vill jag få en bra upplevelse och tänker be om hjälp när/om jag känner att det blir för mycket! En ryggbedövning, är något jag överväger. Men man kan ju aldrig veta förrän man väl är där, så tar det som det kommer!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.