Hemsk dag som började bra.

Den här dagen började ganska bra. Hade lite ont i magen. Men inget jag oroade mig för. Jag var lite stressad på morgonen, men det gick bra. Jag åkte till arbetsförmedlingen vid 13 och det gick jätte bra. Ska plugga upp några ämnen från gymnasiet. Och jag slipper ta massa dyra csnlån. Arbetsförmedlingen betalar nämligen och det känns jätte bra. Påvägen hem kändes allt jätte bra. Kommer hem och då luktar det rök i hela lägenheten. Jag blir jätte ledsen och skäller på min sambo och de andra som var här när jag kom hem. En tjejkompis från Stockholm är här och hälsar på. Hon har en jätte stor hund som är snäll, men läskig. Jag har nämligen precis kommit över min hundrädsla. Hon gick och handlade lite till middagen vi ska göra idag och hon frågade då om jag ville gå ut med hunden sålänge. Sa att jag inte vågade och då skulle hon göra det när hon kom tillbaka istället. Men medans hon är borta ber min sambo mig att ta ut hunden. Säger igen att jag inte vågar. Jag vill inte vara ansvarig om hunden skulle springa bort eller något. Men han säger snälla och jag går med på det. För hunden står vid dörren och behöver verkligen gå ut. Väl ute så drar hunden jätte hårt i kopplet. Jag håller på att få panik och vet inte vad jag ska göra. Jag försöker att få honom att inte dra så mycket samtidigt som jag börjar gråta. Vi kommer till en gräsmatta och hunden tar det lite lugnare. Jag tar upp min telefon ur fickan och ringer till min sambo, som självklart inte svarar. Jag grät jätte mycket. Hunden börjar dra igen och det känns som att armen ska gå av på mig. Ramlade. Nästan omkull och trodde flera ggr att jag skulle släppa kopplet och låta honom springa ut på gatan. Men jag skulle inte klara av att göra en sådan sak. Vi kommer bort från gräsmattan och jag gråter och hyperventilerar. Jag håller i kopplet för allt jag har och tror att jag ska dö. Hunden drar till så hårt att jag flyger ner på marken. Jag skrapas med rumpan i asfalten efter hunden. Och jag vet inte alls vad jag ska göra. Känner att det här klarar jag aldrig. Jag lyckas resa mig upp och jag drar till i kopplet ganska hårt och försöker få hunden att gå till lägenheten med mig. Då var vi nästan utanför redan och den sista biten gick bra. Kommer innanför dörren och sätter mig ner på golvet. Där sitter jag och gråter i världens panik och får knappt någon luft. Och då kommer min sambo och skäller på mig. För jag skrämmer ju hunden med mitt beteende. Fyfan vad arg jag blev på honom. Han säger att jag ska ta och lugna ner mig. Hur jävla enkelt tror han att det är? Jag har slutat gråta nu, men jag är fortfarande helt skakig. :-(