hemsk dag och jag lägger skulden på mig!

Vart en riktig sorg-dag! Ena stunden sprutar tårarna (det gör dom nu) för att sedan känns livet ändå rätt okej...

Legat i sängen verkligen hela dagen, ända sedan ja vaknade! Vill inte göra nått, känner inte för att göra nått...

Men gick iaf ur sängen nu och tog mig en dusch.. Och på hela dagen har tankarna enbart kretsat kring honom och vad som hänt om man gjort saker och ting annorlunda.. För två veckor sedan var det underbart, han var den underbaraste pojkvännen man kunde ha! Sista minnet är turen till ullared, resan ner var jobbig för mig! Jag hade ont å trött som fasiken! Underbar som han var så hade han varit inne på en mack och köpt dricka och bulle till mig så jag hade något att äta när jag vaknade.

När jag duschade så börja tankarna gå kring att det här är mitt fel, om jag inte hade sagt/gjort det eller det så kanske det hade varit bra idag!?

Efter vi kom hem från ullared så var allt perfekt sen så vart jag sur över nått (minns inte exakt vad det var) och sen dess fick jag aldrig mer uppleva honom som den där underbara pojkvännen...

Fan, att det ska va såhär jobbigt! Jag tänker på allt det underbara vi ha haft under våra år ihop och jag måste erkänna att jag saknar honom!

Även fast det var många kvällar som var tråkiga, jag var gravidtrött och han trött efter jobbet.. Han satt å spela tv-spel och jag glodde på datorn.. En tragisk och tråkig kväll men nu inser jag hur mycket jag saknar även såna kvällar...

Går och hoppas på att ett under ska ske, att det ska knacka på dörren och att han ska stå där.. Eller åka till honom och bara kasta mig i hans famn.... men det kommer inte ske, han kommer aldrig komma hit och jag kommer inte åka dit.

fan oxå, jävla helvetes skit... din jävel, varför var du tvungen att smyga iväg till dom där fitterna ist för att lägga ner energi på oss...