Hemsk dag...
wickstrandbebis · 2012-03-29 · 371 visningar
Idag var det en hemsk dag.
Det är mycket på jobbet just nu och jag gör allt för att inte stressa mig och Daniel i magen.
Förmiddagen gick trögt.
Till lunch som jag för en gång skull skulle unna mig tid till, kom min kollega 20 minuter sent och medans jag väntade så blev jag vittne till hur en man fick någon form av utbrott på flera bilar på parkeringsplatsen jag parkerat på samt medmänniskor som aggerar på hans beteende. Jag ringer polisen och blir behandlad med bland annat kommentarerna:
- "Kan du se hur lång han är, om nej kan du gå fram till honom och fråga"?
Samt
- "Kan du då ta hans namn och person nr".
Förklarde för polisen att jag inte hade för intention att gå fram till en våldsam man och fråga efter personlig uppgifter, vilket då polisen tog som att jag var medskyldig för "skyddande av brottsling".
Lunchen var fruktansvärd. Kunde bara få i mig potatismoset, från en Wallenbergare med tillbehör.
Hemsk eftermiddag då det var semesterplanering med diverse aggressioner som kan ske i en omogen arbetsgrupp.
På vägen hem ringer en kollega som berättar att han för att rädda sitt skinn sålt ut mig på ett möte som ansvarig för en massa saker, som inte stämmer.
Gråter av panik när jag träffar min man, kräcks ned våran bil, får se potatismoset igen.
Skit vad jag skäms!
Det är mycket på jobbet just nu och jag gör allt för att inte stressa mig och Daniel i magen.
Förmiddagen gick trögt.
Till lunch som jag för en gång skull skulle unna mig tid till, kom min kollega 20 minuter sent och medans jag väntade så blev jag vittne till hur en man fick någon form av utbrott på flera bilar på parkeringsplatsen jag parkerat på samt medmänniskor som aggerar på hans beteende. Jag ringer polisen och blir behandlad med bland annat kommentarerna:
- "Kan du se hur lång han är, om nej kan du gå fram till honom och fråga"?
Samt
- "Kan du då ta hans namn och person nr".
Förklarde för polisen att jag inte hade för intention att gå fram till en våldsam man och fråga efter personlig uppgifter, vilket då polisen tog som att jag var medskyldig för "skyddande av brottsling".
Lunchen var fruktansvärd. Kunde bara få i mig potatismoset, från en Wallenbergare med tillbehör.
Hemsk eftermiddag då det var semesterplanering med diverse aggressioner som kan ske i en omogen arbetsgrupp.
På vägen hem ringer en kollega som berättar att han för att rädda sitt skinn sålt ut mig på ett möte som ansvarig för en massa saker, som inte stämmer.
Gråter av panik när jag träffar min man, kräcks ned våran bil, får se potatismoset igen.
Skit vad jag skäms!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.