Hemma igen utan bebis
MadameDeNoir · 2014-03-25 · 617 visningar
Tisdag 25 Mars 2014, v.36 (35+3)
Sent i söndags kväll var det dags att åka in igen, för jag hade värkar.
Väl inne på Förlossningen så tog dom en CTG-kurva och blodtryck som vanligt.
Trycket var bra och jag hade synliga värkar, men jag var inte öppen något mer.
Jag pratade då med bm och sa att jag orkar verkligen inte ha det såhär längre, vad krävs för att jag ska få bli igångsatt istället?
Jag blir ju bara tröttare och tröttare för varje dag som går!
Hon ville att jag skulle få sova ordentligt en natt först, för att sätta igång mig innan jag är utvilad är att be om problem.
Så jag fick en sömntablett och Alvedon och sen fick vi sova kvar, för att få prata med läkaren på måndag förmiddag.
Läkaren kommer in, gör en undersökning för att själv se hur långt det kommit och sa sen att man inte vill sätta igång det såhär tidigt, i bara 35+2.
Jag började då grina, jag orkade verkligen inte hålla mskaen längre, och jag sa som det var, att om ni skickar hem mig nu utan att ha hjälpt mig på något vis så får Robin köra mig raka vägen till Psykakuten för jag mår så fruktansvärt dåligt nu.
Då förstod läkaren hur dåligt jag verkligen mår och sa "Ja det är ju varken bra för bebisen eller för dig om du mår så dåligt, men om du kan stå ut i två dagar till så vore det bra för bebisen, två dagar gör mycket! Sen kan vi diskutera en igångsättning"
Så jag skulle få två doser med sömnmedicin, en till måndag kväll och en till tisdag.
Sen blev jag frågad om jag ville vara kvar på patienthotellet så att jag hade nära till personal om det skulle vara något, eller få hjälp med smärtlindring, men det enda dom kan erbjuda var Alvedon, varma kuddar och varma bad vilket jag lika gärna kan ta hemma.. Så vi åkte hem igår eftermiddag och ska tillbaka till Specialist Mödravården i Falun imorgon för att prata om en igångsättning. Och den kommer isåfall ske redan imorgon, för syftet med sömnmedicinen var att jag ska vara utvilad när vi eventuellt sätter igång mig, och så vill dom ju få det gjort så snart som möjligt isåfall för både min och Thors skull då han bara blir mer och mer stressad för varje dag som går när jag mår såhär dåligt.
Så om dom verkligen tagit mig på allvar nu och förstått att läget faktiskt är ganska allvarligt så kanske jag får börja föda imorgon..<3 Och om det går fort så kanske jag till och med blir mamma imorgon..<3
Sent i söndags kväll var det dags att åka in igen, för jag hade värkar.
Väl inne på Förlossningen så tog dom en CTG-kurva och blodtryck som vanligt.
Trycket var bra och jag hade synliga värkar, men jag var inte öppen något mer.
Jag pratade då med bm och sa att jag orkar verkligen inte ha det såhär längre, vad krävs för att jag ska få bli igångsatt istället?
Jag blir ju bara tröttare och tröttare för varje dag som går!
Hon ville att jag skulle få sova ordentligt en natt först, för att sätta igång mig innan jag är utvilad är att be om problem.
Så jag fick en sömntablett och Alvedon och sen fick vi sova kvar, för att få prata med läkaren på måndag förmiddag.
Läkaren kommer in, gör en undersökning för att själv se hur långt det kommit och sa sen att man inte vill sätta igång det såhär tidigt, i bara 35+2.
Jag började då grina, jag orkade verkligen inte hålla mskaen längre, och jag sa som det var, att om ni skickar hem mig nu utan att ha hjälpt mig på något vis så får Robin köra mig raka vägen till Psykakuten för jag mår så fruktansvärt dåligt nu.
Då förstod läkaren hur dåligt jag verkligen mår och sa "Ja det är ju varken bra för bebisen eller för dig om du mår så dåligt, men om du kan stå ut i två dagar till så vore det bra för bebisen, två dagar gör mycket! Sen kan vi diskutera en igångsättning"
Så jag skulle få två doser med sömnmedicin, en till måndag kväll och en till tisdag.
Sen blev jag frågad om jag ville vara kvar på patienthotellet så att jag hade nära till personal om det skulle vara något, eller få hjälp med smärtlindring, men det enda dom kan erbjuda var Alvedon, varma kuddar och varma bad vilket jag lika gärna kan ta hemma.. Så vi åkte hem igår eftermiddag och ska tillbaka till Specialist Mödravården i Falun imorgon för att prata om en igångsättning. Och den kommer isåfall ske redan imorgon, för syftet med sömnmedicinen var att jag ska vara utvilad när vi eventuellt sätter igång mig, och så vill dom ju få det gjort så snart som möjligt isåfall för både min och Thors skull då han bara blir mer och mer stressad för varje dag som går när jag mår såhär dåligt.
Så om dom verkligen tagit mig på allvar nu och förstått att läget faktiskt är ganska allvarligt så kanske jag får börja föda imorgon..<3 Och om det går fort så kanske jag till och med blir mamma imorgon..<3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.