Helt upp och ner

Det är så det känns just nu...

Jag har fortfarande alla symptom, och brösten blir bara värre och värre men inget plus.

Men det som tynger mig mest är att jag är osams med min bästa vän. Det är nämligen så att jag lider av ångest, eller agorrafobi. Jag är alltså skräckslagen i situationer där det finns mycket folk och på stora platser. Det har blivit värre nu. Det är för att jag har varit sjuk i flera veckor och inte orkat gå ut så mycket. Så nu känns det jättejobbigt att gå ut.

Jag tar tabletter, men istället för att hjälpa mig har jag blivit deprimerad av dem... Inte så kul.

Men till saken, min vän vill hela tiden göra saker. Vilket jag tycker är kul. Men just den här tiden har haft svårt att gå ut. Och nu senast hade vi bestämt att vi skulle shoppa. Eller, hon skulle shoppa och jag skulle följa med. Jag ställde in. Det blev för jobbigt.

Nu har hon inte svarat på mina sms och är arg. Jag vet inte vad jag ska göra. Känner mig ständigt som en dålig vän. Jag tvingar mig ut med henne, men redan dagen efter vill hon att vi ska göra något igen. Jag har inte ork till det.

Detta är också samma vän som blev arg på mig när jag fick ett plus i augusti och när jag fick missfall sa hon "Det borde du ha räknat med". Blä......

Ja, så allt känns piss. Vet inte hur jag ska göra. Hon och jag har varit vänner sen grundskolan. Hon flyttade till östergötland när vi slutade nian och sen dess hade vi en långdistans vänskap. Det fungerade jättebra. Men i somras flyttade hon hit till stockholm. Bodde hos min mamma gratis och var väldigt otacksam.

Vi glider bara mer och mer isär och jag vet inte vad jag ska göra. Hon har ingen annan vän här än mig. Några av våra gemensamma kompisar, men det är mina vänner som hon lärt känna. Så hon vill inte träffa dem utan mig.

Hur ska jag göra?