Helt slut...

Trots en drömbebis som sover gott och mycket är jag helt slut. Utmattad. Droppen kom för några dagar sedan. Mitt ex/bästa kompis/"bror", han var mitt allt under ett jobbigt år för 5 år sedan dog av en överdos. Vi har inte haft kontakt på flera år eftersom jag inte klarade av hans livsstil. Jag har aldrig slutat älska honom. Han var en sån jag kunde ringa när som helst, om vad som helst och han ställde upp. Han fick aldrig träffa min son, se hur bra jag har fått det. Jag vet inte ens om han visste att jag har barn. Han som var viktigast för mig (förutom Sixten och hans pappa så klart) visste inte om det viktigaste som hänt... Så vad spelar det egentligen för roll om jag ammar min son? Jag mår piss över amningen, men vi kan inte. Jag undrar hela tiden om jag gav upp för fort. Gav jag verkligen allt? Men efter två månader räcker det. Jag har insett att det inte spelar nån roll. Han kommer inte dö av ersättningen! Han kommer dö av ålder, sjukdom eller sina egna val. Jag kan inte skydda honom mot allt, jag kan bara ge honom kärlek. Och det får han massor. Jag är less på att känna mig nere nu.