Helt plötsligt ensamstårnde mamma.

Ja, jag har varit inaktiv här ett tag. Har hänt så sjukt mycket. Jag tog steget, jag lämnade min dotters pappa. Efter flera månader av psykisk misshandel och psukolog besök förstod jag att det var det ända rätta, för Miljas skull. Jag grät så mycket. Så fort jag fick en tid för mig själv, då en mamma egentligen ska ägna tid för sig sjäv och unna sig något gott. Satt jag och grät. För allt!

Jag önskar att han var den han en gång var. Han blev så annorlunda. Ett kontroll freak som skulle veta vad jag gjorde hela tiden! Och helatiden anklagade mig för att vänstra!. Jag fick inte vara med mina kompisar och absolut inte ha någon hemma när han kom hem.

Nu sitter jag med stressen, min dotter är 15 månader och hon har en mamma som inte har en kille. Hon lär inte få några syskon på ett bra tag. Och efter missfallat så oroar det mig ennu mer. Tänk om jag är steril?

Hur ska jag få pengar till allt? jag får ingen hjälp av socialen. och har inget jobb då jag måste gå klart gymnasiet. Och är det okey att träffa någon annan?

jag är förvirrad. men nu är det ca 3 månader sedan jag lämnade honnom, och jag har en egen lägenhet där jag bor med Milja, så det mästa ordnar sig nu. men endå.

smått förvirrad nybliven ensamstående mamma