Hej då liksom

Nu... är pyret borta. Efter elva dagar med blödningar. (!!!) Har minskat i omgångar, kommit bara lite levrat och sedan satt fart någon dag senare igen. Om och om igen. Till för snart en timme sedan. Var ute och gick med kamera och make i ett naturreservat och fick akut kramp i magen, var på väg tillbaka till bilen när pyret valde att komma ut. Riktigt otrevligt, kände som att "bajsa" framtill. Tack och lov i bindan. Väl hemma kunde vi konstatera att det garanterat var pyret. Päronfomad, lite större än stort plommon, och med samma "utseende" som en oxfilé, mörkröd med trådar och "hinnor". Hela klumpen på en gång.

Sjukt långrandigt med blödningar i elva dagar innan fostret kom ut och missfallet blev "klart". Jobbigt både för kropp och psyke. Men jag slapp åtminstone bli inlagd på sjukhuset och sövd och så vidare denna gång. Vilken "tur" att pyret bara hann vara fem veckor därinne, att det inte hann bli större än så. Inte som förra gången. :-|

Nu hoppas jag att det slutar blöda snart så jag slipper köpa fler jättebindor och släpa runt på, och ha denna vaggande gång tack vare det. Nu vill jag bara få alla tester utförda så vi kan få besked om det är någon mening med att vi fortsätter försöka försöka få barn, eller inte. Otålig är jag, jag vet. Man blir det, av all väntan.

Hej då Pyret, hoppas du och Ärtan har det bra i himlen.