Hej beppisen.
sugarcoated · 2014-10-21 · 350 visningar
Det blir mitt första inlägg om dig, bebben. Eller mest om mig faktiskt. Men du är ju en del av mig, en ganska lång stund till. Vi har gått in i vecka 16 och jag vet inte hur jag skulle summera dessa veckor som ledde oss fram hit. Turbulent är ordet som dyker upp. Men kära bebbe, kom ihåg att även om mina känslor är turbulenta älskar jag dig ändå. Varje dag. Jag och din pappa har det bra ibland men inte så bra ganska ofta. Du ska dock veta att du har fått en bra pappa, han längtar efter dig även om han inte är så duktig på att säga det hela tiden. Jag vet inte hur framtiden ser ut med din pappa och mig, men vad som än händer är vi fast beslutna om att behålla dig och älska dig. Ha ingen oro, kära bebis! (den biten gör jag åt dig...)
Jag har mått väldigt illa och det tär på mina krafter. Trots att illamåendet borde ha avtagit redan för en månad sen verkar det inte vilja bättre än att hänga kvar. Med mediciner går det att hantera men det oroar mig lite grann. Om jag inte behövde knapra dessa piller skulle jag aldrig stoppa dem i mig. Men jag måste orka gå till skolan. Jag måste orka med alla måsten som måste göras. Det tär.
Vi har fått se dig på det första ultraljudet nu. Du var fantastiskt från första titten älskade unge! Du var så lik din storebror, vi har sparat fotona så du får se. På tal om din storebror, jag är så glad att ni kommer ha varandra. Du ska se att han kommer lära dig allt han kan, men kanske mest bus... han har ganska mycket bus i sig, din brorsa... kanske är du likadan? Du kommer vara perfekt oavsett.
Jag hoppas att allt ska bli lite lugnare från och med nu. Jag har dåligt samvete varje minut över att jag stressar dig där du ligger oskyldig i min mage. Det är inte ditt fel! När du blir stor nog kommer du förstå, jag lovar att berätta och vara så ärlig jag kan för dig, i vårt gemensamma liv tillsammans. Att ni ungar ska ha det bra är min första och största prioritet. Och tro inget annat! Vi ska ha det bra tillsammans, hur det än blir med allt runt omkring. Ni, mina inom-och utomkroppsliga hjärtan, ni är vad hela min existens andas för. Så med det vill jag avsluta kvällens brev till dig, och mig, och önska oss båda en god natt. Jag tycker om dig. <3
Jag har mått väldigt illa och det tär på mina krafter. Trots att illamåendet borde ha avtagit redan för en månad sen verkar det inte vilja bättre än att hänga kvar. Med mediciner går det att hantera men det oroar mig lite grann. Om jag inte behövde knapra dessa piller skulle jag aldrig stoppa dem i mig. Men jag måste orka gå till skolan. Jag måste orka med alla måsten som måste göras. Det tär.
Vi har fått se dig på det första ultraljudet nu. Du var fantastiskt från första titten älskade unge! Du var så lik din storebror, vi har sparat fotona så du får se. På tal om din storebror, jag är så glad att ni kommer ha varandra. Du ska se att han kommer lära dig allt han kan, men kanske mest bus... han har ganska mycket bus i sig, din brorsa... kanske är du likadan? Du kommer vara perfekt oavsett.
Jag hoppas att allt ska bli lite lugnare från och med nu. Jag har dåligt samvete varje minut över att jag stressar dig där du ligger oskyldig i min mage. Det är inte ditt fel! När du blir stor nog kommer du förstå, jag lovar att berätta och vara så ärlig jag kan för dig, i vårt gemensamma liv tillsammans. Att ni ungar ska ha det bra är min första och största prioritet. Och tro inget annat! Vi ska ha det bra tillsammans, hur det än blir med allt runt omkring. Ni, mina inom-och utomkroppsliga hjärtan, ni är vad hela min existens andas för. Så med det vill jag avsluta kvällens brev till dig, och mig, och önska oss båda en god natt. Jag tycker om dig. <3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.