Hatkärlek

Åhh vad jag hatar allt tjafs mellen min man och mig.Känns som vi inte kan prata med varandra längre utan att bråka:(Vi låter aldrig den andra prata till punkt utan att avbryta.Bägge skall hela tiden ha rätt och ger sig aldrig.Vi har helt olika syn på barnuppfostran så därför blir der konflikter hela tiden..Min man har börjar jobba natt så nu blir det bara att vi delar säng på helgerna om ens då för vå lilla dotter brukar krypa upp hos oss och då går min man ut fly förbannad och lägger sig i soffan:(en i lördags natt så var det en natt som jag riktigt kände mig nykär igen.Vi låg och höll om varandra och pratade om hur löjliga vi är när vi bråkar och att vi inte är mer rädda om vårat förhållande när vi ändå älskar varandra så mycket som vi gör.Allt kändes bara så bra den natten:)På morgonen så klart bråket var igång igen:(Och till 90%så handlar det om barnen och att jag inte accepterar att han gnäller på dom så mycket:(Visst jag kan skälla på barnen men då får det verkligen vara något att skälla för med men jag tycker han hela tiden gnäller och skäller:(Men dom gångerna han verkligen är go mot dom så är han världens bästa pappa..Han tycker med att vi skall ha mera tid för bara oss två och visst skulle säkert det vara bra men det krävs ju änna en barnvakt till det med...Mina föräldar vill jag inte belasta med 5 barn även om dom säkert hade tagit dom.Tänker ju på att dom ändå är gamla och inte har den orken längre.Min mans pappa bor långt här ifrånoch träffas aldrig så det är inte så lätt:(Vad skall man nu göra för att rädda vårat förhållande??Vill ju VERKLIGEN inte skiljas men vi är ju så jävla trötta på allt bråk:(