Hate it!

Måste få skriva av mig innan jag brister!... Väckte sambon för 50 min sen och bad honom att gå upp för vi glömde köpa toapapper så vill ha hem det så snabbt som möjligt så jag inte hinner bli kissenödig innan... Tänkte dra till Ikea snabbt och efteråt storhandla på Ica. Han sa : ge mig 10 minuter till. Nu har det gått 50 minuter (säkert 1 hel timma när jag är klar med inlägget.) och han blir bara sur! Förhelvete jag hatar honom just nu! Hatar när folk blir arga för att de själva bad om 10 min men jag gav honom en hel jävla timma för att va snäll!! Var är tacksamheten då??? Sitter på sängen och nästan gråter för ja, efter förlossningen så blev jag mega löjligt känslig. Men känner mig inte respekterad alls. Ingen tänker på mig och hur jag mår.. Allt är om andra.... Sambon vill ha allt si och så i lägenheten, han får grejer, han fixar si och så, han fick en bil, han, han, han och han. Vart försvann "vi"?! Det reagerar jag mest på. Han säger "jag" hela tiden. Men trodde det var "vår" lägenhet, vår bil... Han skulle aldrig fått bilen om det inte vore sonen. För "han" fick den på sonens DOP! Ha! Nä usch, hatar egocentriska människor. Och ibland blir han en sådan. Då hatar jag honom mest utav alla! Speciellt på morgnar. Annars är han min älskade sambo, som jag mestadels älskar mest utav allt! Men i sådana stunder som dessa så vill jag bara skjuta honom! ;) bildligt då. Skulle aldrig vilja skada honom xD ibland har jag mina tankar att jag bara vill ta med pojken ut på en promenad utan att säga nåt en hel dag... Bara för att jag vill va ensam en hel dag utan att bli arg eller så...