Härliga unge!
Maddox · 2013-04-08 · 422 visningar
Vi var och lämnade tösen till sambons föräldrars idag, sambon jobbar kväll och jag jobbar ju enbart på kvällen så var tredje vecka behöver vi barnvakt. Idag fick hon iaf åka dit, jätteglad var hon när vi kom dit :)
De har ju fått vår hund och ja, hon är ju en valp. Imorgon fyller hon faktiskt ett år ;) taggig är hon(hon är ju valp) så det är mycket "NAALA, sluuuuuta bita! NAAALAAAA kom HIIIT" osv. Och tösen har nu lärt sig att säga "Naala", hon går runt där och säger "naja" och det är så gulligt! Vi skrattar nog varje gång och då skrattar även tösen och säger "Naja" några extra gånger :)
Jag kan nog inte ännu förstå att tösen faktiskt inte är en pyttebebis mera, tiden gick ju så långsamt första tiden och jag måste nog ännu säga att tösens spädbarnstid inte var något att njuta av eller ta tillvara på som alla sa att vi skulle göra. Nä, koliken skrämde nog skiten ur mig.
Men nu, nu går tiden så snabbt! Hon går, vill helst gå själv när vi ska ut och gå när hon ska sova, idag började hon springa och hon sken av lycka när hon sprang. Hon sprang mot mig och jag tog tag i henne och lyfte upp henne, sedan sprang hon iväg en bit, sprang till mig och jag lyfte upp henne och hon skrattade och såg så lycklig ut :) hon får mig att smälta! Och så kan hon ju säga några ord, hon vet var disken ska vara och hon brukar ofta ta min (tomma)mugg och gå med den i köket och står sedan och ropar tills någon kommer och lyfter upp den på diskbänken :) ibland kommer hon gående med babyhalern och ger åt en och visar att hon vill andas i den. Men nejnej, den används bara vid behov.
Jag har tydligen pussat henne för mycket för hon skakar bara på huvudet när jag frågar om hon kan pussa mig, om jag frågar om jag får pussa henne springer hon iväg :D
Något nytt är ju att sambon är favoriten nu igen! Som pyttebebis med kolik och öroninflammation så var det bara sambon som gällde. Bra länge var det ju bara jag som var bra men nu är det sambon igen, det är gulligt :)
Tar man fram kameran så ska hon röra den. Dra i objektivet och pilla på kameran, det är ajabaja vilket leder till att hon tjuter och skriker. Så tyvärr lyckas vi ju inte få så många bilder av henne. Det är synd för hon är ju bara såhär liten en gång...
De har ju fått vår hund och ja, hon är ju en valp. Imorgon fyller hon faktiskt ett år ;) taggig är hon(hon är ju valp) så det är mycket "NAALA, sluuuuuta bita! NAAALAAAA kom HIIIT" osv. Och tösen har nu lärt sig att säga "Naala", hon går runt där och säger "naja" och det är så gulligt! Vi skrattar nog varje gång och då skrattar även tösen och säger "Naja" några extra gånger :)
Jag kan nog inte ännu förstå att tösen faktiskt inte är en pyttebebis mera, tiden gick ju så långsamt första tiden och jag måste nog ännu säga att tösens spädbarnstid inte var något att njuta av eller ta tillvara på som alla sa att vi skulle göra. Nä, koliken skrämde nog skiten ur mig.
Men nu, nu går tiden så snabbt! Hon går, vill helst gå själv när vi ska ut och gå när hon ska sova, idag började hon springa och hon sken av lycka när hon sprang. Hon sprang mot mig och jag tog tag i henne och lyfte upp henne, sedan sprang hon iväg en bit, sprang till mig och jag lyfte upp henne och hon skrattade och såg så lycklig ut :) hon får mig att smälta! Och så kan hon ju säga några ord, hon vet var disken ska vara och hon brukar ofta ta min (tomma)mugg och gå med den i köket och står sedan och ropar tills någon kommer och lyfter upp den på diskbänken :) ibland kommer hon gående med babyhalern och ger åt en och visar att hon vill andas i den. Men nejnej, den används bara vid behov.
Jag har tydligen pussat henne för mycket för hon skakar bara på huvudet när jag frågar om hon kan pussa mig, om jag frågar om jag får pussa henne springer hon iväg :D
Något nytt är ju att sambon är favoriten nu igen! Som pyttebebis med kolik och öroninflammation så var det bara sambon som gällde. Bra länge var det ju bara jag som var bra men nu är det sambon igen, det är gulligt :)
Tar man fram kameran så ska hon röra den. Dra i objektivet och pilla på kameran, det är ajabaja vilket leder till att hon tjuter och skriker. Så tyvärr lyckas vi ju inte få så många bilder av henne. Det är synd för hon är ju bara såhär liten en gång...
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.