Härliga lilla unge.

Vi gav ju bort hunden(=jag bestämde att hunden ska bort) och sambon, katten och Adela har varit så ledsna sedan det. Adela har ännu inte gett upp letandet efter hunden så hon kryper och kollar under soffan, alla stolar och hon letar bakom rullgardninen. Så är det varje dag, hon kollar på kopplet, håller i det och studerar det noga, hon tittar i skor, kryper under alla stolar och tittar bakom DVDskivorna. Hon är nog bara för härlig :)

När hon slutat leta för dagen ska jag vara hund. Hon klottar och slänger mat på golvet och försöker ge mat åt hunden som inte finns här. Då är det jag som får plocka upp allt klott. Jag ska vara den som ska matas, jag ska tugga alla leksaker hon ger åt mig och jag ska klappas, klättras på och jag ska krypa efter henne. Nu får även jag vara med och tömma alla skåp i köket, men jag är inte lika bra som hunden ändå ;)

När hunden fick komma hit en sväng med sambon och Adela så var alla så lyckliga(ja, jag var och shoppa med mamma, pappa och mina systrar så jag var inte med), hunden gick över Adela och Adela släppte några glädjetjut, hon skrattade och skulle känna på hunden mycket, mycket. När katten kom in och såg hunden flög han direkt på henne(de leker, våldsamt men det är lek), de lekte och brottades som aldrig förr fick jag höra, och det syntes minsann ;)

Menmen, hunden är tillbaka hos mina föräldrar nu och det betyder att jag är den som leker hund.

Igår fick Adela se små, små kattungar för första gången. Hon fick känna på dem och sken upp som en sol. Jag fick kattungsabstinens MEN inga fler djur sålänge vi bor i lägenhet!

Och ja, idag har jag ju fått leka hund igen, eller ja, jag lekte hund mellan alla gånger jag somnade på golvet. HUUH, snart 10 månader har jag varit mamma och jag är ingen morgonmänniska ännu, förstår inte hur Adela kan vakna mellan 5 och 8 varje morgon, för mig är det en omänsklig tid att stiga upp på ;)