Har inte

Nu har jag inte skrivit i min dagbok på ett par dagar, har varit lite deppig. Har tänkt mycket på min pappa.

Han är egentligen inte värd att tänkas på men har gjort det iaf . Det gör så ont. Ni vet hur mycket man älskar sitt barn och hur man skulle vilja göra allt för sitt barn. Sån har han aldrig varit .

Nu skriver jag detta i förtroende till er. Ni som känner min privat, ni får aldrig ta upp detta på någon annan sida än denna. När jag var liten var jag ett väldigt lugnt barn. O en lördag när jag var ungefär 4 år fick jag en godispåse ( typ en sån tom&jerry påse) jag satt alltid still i soffan när jag åt mitt godis. Denna gången gick jag in i köket och tog fram en skål ( som jag skulle ha godiset i) jag hade ingen aning om att det var en "kristall" skål jag hade tagit. Detta gjorde min pappa helt galen så han tog skålen sen drog han till mig så hårt att jag flög som en vante in i bordet. . Min mamma kom springandes o skyndade att skydda mig. Han gick på henne o kallade henne massa elaka saker. Denna händelse slutade i att mamma sa att om han inte lämnade lägenheten självmant så skulle hon ringa polisen.

Han drog som tur är. Jag hörde inte av honom på 4 år( när jag var 8 år) då hade han träffat en tjej som " tvingade" honom att kontakta sina barn. Vi hälsade på 3 sommrar i rad. Sista sommaren fick vi reda på att pappas tjej hade skelettcanser. ( det är nog den mest fantastiska människan jag någonsin träffat. En människa som jag kom till att älska hon blev som en stora syster för mig. En dag fick vi ett telefonsamtal att hon hade dött. Tror aldrig mina tårar runnit så mycket min pappa lovade att vi skulle åka till hennes grav så vi skulle få kunna ta farväl ordentligt. ( han lovade i 2 år men tog aldrig med oss när jag fråga om vi kunde åka fick jag alltid höra att jag tjatade)

Min pappa träffade en ny tjej som hade en dotter jag kom väldigt bra överens med hon var nämligen lika gammal som mig . Pappa lovade att han skulle ringa mina två halv systrar o höra om dom ville träffa oss. Då vi inte hade träffat dom på flera år. ( han tog luren och låssades ringa o sa sen till mig att dom inte ville träffa mig. ) det gjorde ont:(

ett år efter den händelsen så skulle han helt plötsligt gifta sig med den tjejen han var tillsammans med. (1år efter dom hade träffats) jag ville inte åka på det bröllopet ( han bor i Skåne o jag i Göteborg ) då ballade han ut o kallade mig för egoistisk bortskämd skitunge. Att jag inte ens var värd vatten osv. Jag förlät han :/ ( dumt jag vet)

Jag fick kontakt med mina systrar efter det dom berättade att pappa inte har ringt dom på över 5 år så det var påhitt att han ringde. iaf min syster fick barn o skickade ett mms till pappa med en bild på sitt barn( nummret hade hon fått av farmor o farfar) då ringde pappa upp mig o skällde på mig för att hon hade mmsat. Det hjälpte inte att jag sa att det inte var jag som hade skickat det han skällde o snackade skit om mina systrar han sa att dom var horor båda två :/ då räckte det jag sa till honom att han aldrig mer behöver kontakta mig.

Jag fick många elaka sms. Men svarade inte.

Nu när jag själv blivit mamma kan jag inte fatta hur man inte kan älska sitt barn hur man kan med gott samvete slå sitt barn( mer än en gång) . Sen undrar jag är jag inte värd att älskas? Är det därför han gjort som han gjort. På ett sett hade jag velat ha han i mitt liv men på ett annat sett har han ju förstört så mycket. .

Ja detta blev ju inget kort inlägg direkt. Kan säga att det har hänt mer än det jag sk