Här igen då :)

Japp! Moa föddes för exakt nio månader sedan och igår bestämde vi att vi vill ha ett fjärde barn. Gubben min har velat det ända från början, men jag har tvärvägrat och med bestämdhet sagt STOPP, Inte innan Moa är 2-3 år. Men igår hände något. Jag har ju så klart lekt med tanken många gånger, men inte känt mig bekväm med det. Men som sagt, igår så frågade jag gubben hur seriöst han vill ha en till nu. Han svarade lite undvikande att han inte visste, men jag hörde hur han log. Så i morse när jag vaknade sa han att han varit seriös hela tiden och han vill ha en till nu. Då kändes det med ens så naturligt. Vi tittade på varann var bara helt överens, det blir en till så fort det tar sig.

Så fort jag kunde efter att Moa föddes började jag med minipiller, men det ville inte fungera på mig. Jag blödde mer än jag nånsin gjort och hade sån fruktansvärd mensverk. Efter att ha stått ut i flera månader och pratat med min barnmorska, så bestämde vi att jag skulle sluta med pillren och gå utn nåt alls ett tag så att kroppen skulle få komma in i sin egen rytm igen. Nästa månad var det tänkt att jag skulle börja med p-spruta. Fram tills idag har vi använt kondom, men är lika glada båda två att låta bli dom ;) Riktiga romantikdödare det där :P

Jag har redan börjat "planera". En likadan spjälsäng ska vi köpa till "fyran" och så ska vi möblera si och så. En tvillingvagn får det ju bli eftersom Moa fortfarnade är liten när h*n kommer (förutsatt att det går fort att bli gravid då). Jag skulle ju så klart önska att det går fort, det gör väl alla. Om det tar sig nu dirket så blir det i Juli nästa år, typ.

Gubben min fick bestämma om vi skulle ta reda på om det var en pojke eller flicka förra gången. Vi var så grymt säkra på att det var en pojke så vi blev jätteförvånade när en Moa kom ;) Alltså tog vi inte reda på vad det skulle bli. Men den här gången får jag bestämma och nu vill jag veta. Måste ju variera sig lite ;) Det skulle ju vara jätteroligt att få en liten kille åxå, men vi blir lika glda vilket som så klart.

Min första graviditet var som en saga. Mådde inte illa, hade inte ont i ryggen, jag bara njöt från dag ett. Dessutom kom hon två dagar innan beräknat. Andra graviditeten var väldigt lik den första, men jag hade lite foglossning under sista månaden och skulle bli igångsatt ca en vecka innan beräknat, men det startade av sig själv när jag låg på avdelningen. Båda förlossningarna har gått som smort.Tredje gången fattade jag att jag var gravid när jag började känna av foglosning. Jag mådde illa de tre första månaderna och till och från efter det. I vecka 14 fick jag mitt foglossningsbälte. I vecka 18 hämtade jag mina kryckor och så fortdatte det. Vissa dagar kunde jag inte stå upp och det blev värre ju längre tiden gick så klart. Jag åkte in två eller tre gånger för att jag hade hjärtklappning och höll på att svimma, inget fel hittades dock. Elva dagar innan beräknat lades jag in för igångsättning. Det slutade med pinvärkar som inte gav något som helst resultat och jag fick sova på morfin. Dagen efter såg dom till att vattnet gick och tre timmar senare är Mosagosa född. Tre helt skilda graviditeter alltså.

Jag fick höra av en läkare att nästa graviditet skulle bli ännu värre. Men det kan dom väl inte veta, eller? Så säkert? Ja det skulle iaf inte stoppa mig om jag så hamnade i rullstol, en liten gos till vill vi ha :)

Det blev en del skrivet idag, trots att jag inte hade tänkt det. Men sån är jag. Orden bara bubblar upp och fingrarna skriver för glatta livet. Ska försöka hålla igång den här dagboken på samma saätt som jag gjorde med Moas.

God natt alla gravida och planerande kvinnor där ute :)