Hänga upp sig..

Varför gör man det??

Min syster ringde igår precis innan jag kom fram till studion, och frågade om jag kunde skriva ut papper till henne som hon skulle lämna till soc idag. Det kan jag väl, svarade jag. Jag hör av mig när jag är klar med mina kunder.

Gjorde jag det då?? Nej! Jag glömde bort det så fort jag la på. Faan! och kom på det imorse. Så skrev ett förlåt till henne på fb... men inget svar. Förren senare. "Märkte det"

Frågade om hon var sur, fick till svar... "Vet inte vad jag blev"

Känner mig som världens hemskaste människa. Men det var ju bara ett j-vla papper!!

Och så pratade jag och mannen igår om allt och inget. Allt som lett oss hit där vi är idag. Att det gjort oss starkare... väldigt bra samtal, men så hänger jag upp mig på en sak...

Han sa att det faktiskt var en period där han inte ville ha barn (under tiden som vi försökte) och att han ville skita i allt.

Jag misstänkte det då, jag till och med visste i mitt hjärta att han kände så då. Men det gjorde ändå jätte ont att verkligen få höra honom säga det. Detta var för ett år sen så han känner absolut inte så längre, det var under den perioden som han var deprimerad. Så varför hänger jag upp mig på det?!