Han vet!! :)
Jennymamman · 2011-01-14 · 750 visningar
Sjuttiofjorton stenar har ramlat av mig, han vet nu, pappan alltså. Och han tog det MYCKET bättre än förväntat. Nu är det bara att vänta och se vad nästa test visar, jag vet ju fortfarande faktiskt inte om det är något där inne.. Även om de flesta symptomen pekar på att det är det.
Igår funderade jag på mina förutsättningar för att kunna bli mamma igen.. och jag kom fram till att mina förutsättingar sög. Men för att inte gräva ner mig helt i elände och misär och massor av "stackars mig" så funderade jag lite på mina positiva förutsättningar att kanske bli mamma igen.
Min son, som fyller 5 i februari, får ett syskon och det är ju HÖG tid för det om man ska tänka på hur många år det blir mellan dem. Man vill ju gärna att de ska ha lite glädje av varandra :) dessutom skulle han bli en fantastisk storebror!
Min vackra schäfertös fyllde 11 år på nyårsdagen och sinnet är ungt fortfarande men tyvärr är inte kroppen riktigt lika ung. Istället för att vara ensam mycket på ålderns höst så skulle hon sällskap när jag är hemma och är mammaledig och följa med på massor av härliga barnvagsnpromenader i höst.
Pappan i fråga (som också är pappa till min son, men som jag är separerad ifrån sedan 2 år) tog det hela mycket bättre än förväntat vilket kanske förhoppningsvis betyder att jag inte blir ensam med alltihopa, jag vet ju att han alltid har velat haft flera barn men då levde vi ju fortfarande tillsammans.
Och om pappan bestämmer sig för att vara med på det här så behöver ju inte min hemska ekonomi (som jag har på grund av mitt hemskt dyra radhus som jag bor ensam i med min son halvtid) ge mig lika mycket magsår, för då är jag ju inte ensam med allt...
Nu är jag inne på dag 6 med illamående, men betydligt bätttre än i början av veckan, och dag 8 med en mage lika stor som en basketboll, fortfarande sjuukt svullen..
Tål att funderas på.. time will tell. Ska testa mig igen nästa vecka.
Kramar
Igår funderade jag på mina förutsättningar för att kunna bli mamma igen.. och jag kom fram till att mina förutsättingar sög. Men för att inte gräva ner mig helt i elände och misär och massor av "stackars mig" så funderade jag lite på mina positiva förutsättningar att kanske bli mamma igen.
Min son, som fyller 5 i februari, får ett syskon och det är ju HÖG tid för det om man ska tänka på hur många år det blir mellan dem. Man vill ju gärna att de ska ha lite glädje av varandra :) dessutom skulle han bli en fantastisk storebror!
Min vackra schäfertös fyllde 11 år på nyårsdagen och sinnet är ungt fortfarande men tyvärr är inte kroppen riktigt lika ung. Istället för att vara ensam mycket på ålderns höst så skulle hon sällskap när jag är hemma och är mammaledig och följa med på massor av härliga barnvagsnpromenader i höst.
Pappan i fråga (som också är pappa till min son, men som jag är separerad ifrån sedan 2 år) tog det hela mycket bättre än förväntat vilket kanske förhoppningsvis betyder att jag inte blir ensam med alltihopa, jag vet ju att han alltid har velat haft flera barn men då levde vi ju fortfarande tillsammans.
Och om pappan bestämmer sig för att vara med på det här så behöver ju inte min hemska ekonomi (som jag har på grund av mitt hemskt dyra radhus som jag bor ensam i med min son halvtid) ge mig lika mycket magsår, för då är jag ju inte ensam med allt...
Nu är jag inne på dag 6 med illamående, men betydligt bätttre än i början av veckan, och dag 8 med en mage lika stor som en basketboll, fortfarande sjuukt svullen..
Tål att funderas på.. time will tell. Ska testa mig igen nästa vecka.
Kramar
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.