Han är underbar men så puckad ibland!

Under helgen har vi haft så härligt. Men också svinjobbigt. Min hormoner och min sambos kommentarer var INTE på samma nivå. Igår vart jag både superarg, ledsen och irriterad. Vi firar 11 år tilsammans nästa helg och har pratat om att hitta på nåt kul. Sambon föreslog natt på hotell och det är ju mysigt. Förra året firade vi inte vår 10 årsdag eftersom jag då låg på operationsbordet (krävde dock champagne av sköterskorna när jag vaknade upp ur narkosen hi hi).

Så igår ber jag honom väldigt gulligt och försiktigt om det skulle vara ok att han inte drack nån alkohol nästa helg, så att vi firar på samma sätt. Han dricker inte mycket som det är, men jag verkligen saknar det där glaset vin till middagen på helgen. Han tar det som att jag säger "Du får aldrig dricka mer" och blir putt. Jag blir jätteledsen (bara liiiite hormonstinn) och tycker att Herre gud, jag bad honom ju bara avstå 1-2 dagar!

Sen säger han att det är upp till mig hur vi firar, hotell/middag/annat. Och att det är MIN årsdag inte VÅR. Jaha.... JAHA!?!? Hur mycket kände jag för att fira då?

Men idag ringde han från jobbet och kvittrade om vilket hotell vi skulle bo på... Män är konstiga. Kvinnor är värre, och värst är gravida! :-D

Som sagt. När jag inte var arg/ledsen hade vi en fantastisk helg. Åkte iväg till en by/stad i närheten och promenerade vid havet, åt en glass, fotograferade. Igår satt vi hemma hela dagen och mös. Jag kollade film mest hela tiden och han grejade med datorn. Sen grillade vi (i spöregn) och gosade med grannhunden som kom på besök (de springer lösa här). På kvällen tände vi en brasa i spisen och kurade.

På det stora hela var det en härlig helg. Synd att man inte alltid kan styra hormoner na... och männen.

KRAM

xoxo