han är nog inte så dum ändå

Blev prat inatt om mina tankar o känslor kom fram en hel del annat son jag inte egentligen inte visste att jag kände. Insåg att stackars mannen får ta mkt skit som egentligen är relaterat till min dotters pappa o min rädsla att allt kmr upprepas m denna lilla plutt. Jag var ung när jag blev gravid m dottern men vi hade varit tsm länge o beslutade oss för att behålla. Mannen i jag gled allt mer isär o när magen kom försvann han allt mer. Han var otrogen. När jag var i slutskedet slog han mig första gången. Det var kaos o jag kunde då inte bryta mig fri. Levde med mannen många långa år efter det men vi levde paralella liv. Jag o dottern sen han sitt. Tog elva år innan jag var i sånt skick att jag inte längre orkade va rädd o lämnade honom. Konstigt nog så gick det lungt till han förstod att jag mådde skit på nått vis o accepterade sep. Singel nästan 8 år o trodde att alla känslor var bearbetade o klara när jag träffade min sambo. Tydligen inte....vi pratade om allt igår, han förstod vrf jag blev less på hans "sömn behov" o han berättade om sin egen ångest att hinna jobba ihop tillräckligt m pengar innan bebben kommer. Han fick kanske inte så mkt sömn inatt men tror att vi båda är ganska nöjda m att det kom upp till ytan...inser att jag älskar den här mannen trotts hans "seghet" o att det här kmr gå bra...