Halvtid och smärta

Försöker förtvivlat hitta en okej sovställning men det är nästan helt omöjligt. Vaknade med så fruktansvärt ont i ryggen. Det är fogarna som ställer till det, såklart. Kroppen tar stryk när den inte får återhämta sig efter graviditeterna... Det här är iaf det ondaste jag har haft, att inte ens kunna ligga ner i någon ställning utan smärta. Blir lite orolig, hur ska det här gå?

Nu har vi gått halvvägs. Det firade vi igår, med att berätta för barnen. Bara 4,5 åringen som riktigt förstår förstås. Hon tog det bra. Typ, jaha vad kul. Sen glömde hon som bort det. Vi pratade om det lite förstås, vad det skulle bli och så... Sen på em träffade vi farmor och farfar. Trodde hon skulle berätta, men icket ett ord. Efter flera timmar fick jag uppmana henne att göra det så då sprang hon till farmor och sa: Jag ska få en lillasyster! Men farmor trodde nog att hon skojade lite haha. Så vi fick säga sen att hon var inte helt fel ute även om vi inte vet vad det blir. De blev inte jätteförvånade, de hade ju anat något tidigare men ändå inte fullt ut eftersom vi sagt att vi är klara. Idag får vi se till att berätta för mormor och morfar... Se om de tar det lika bra? Jag tvivlar... Men de, eller framförallt min mamma, brukar hämta sig bara hon får smälta saker och ting. Min pappa tar det nog bättre.

Annars är det nog bara med fjärde barnet man pallar att vänta så länge med att berätta ;)