Haha men herregud.

Ibland undrar man hur det står till med folk. Alexanders pappa har ju aldrig varit delaktig i Alex liv, han dumpade mig så fort jag blev gravid, och för att göra en lång historia kort så har vi inte haft någon kontakt sedan dess. Han bytte telefonnummer och allting. Då och då har jag sökt på honom i ett register för att se om han bor kvar där han brukade bo, inte för att jag i dagsläget planerer att kontakta honom men det känns ändå på något sätt bäst att åtminstone ha lite koll - det är ju ändå Alexanders far. Iallafall, när jag kollade sist fanns han inte kvar i registret. Jag började fundera, tänk om han har dött?! Mamma har vänner som jobbar på myndighet, så hon drog i lite trådar och jag fick reda på att han har flyttat till Irland. Hmmmm, undrar om det har att göra med att han fick brev från Familjerätten för en månad sedan eller så. Han berättade för mig då jag blev gravid att han absolut inte tänkte ta på sig något jävla faderskap eller betala underhåll, men jag hade inte trott att han skulle fly utomlands för det. Herregud. Det är nästan så man vill skratta.

Iallafall, idag var jag och Alex på BVC för första gången sedan operationen. Vår sköterska började nästan gråta, hon sa att hon tänkt på oss massor. Gulle! Min lillkille är så stor, inte ens fyra månader gammal och redan 65 cm lång :) Fortfarande lite smal, 5690 g, men det ska vi väl kunna fixa till. Älskade gosse.