Graviditet

Den 9/4 plusade jag efter 4 dagars försenad mens, krävdes 2 stickor för att de skulle ge resultat. Då kom vi fram till att jag var i vecka 4 lr 5 minns inte riktigt. Inombords blev jag glad, varm, ledsen oj alla känslor och bm såg min lycka och kramade om mig. Jag gick i panik hela vägen hem för att sätta mig i K stol på kontoret och gråta över att jag hade bestämt mig att behålla bebis. Hon såg glatt på mig och sa att hon fanns där oavsett val, nu hade jag ju bara älskling kvar att berätta de för. Jag sa på mob att de var dax för oss att prata och han direkt du är gravid och jag började gråta och sa ja. Han blev först tyst och man hörde hans osäkerhet, men tror de är en manlig reaktion nu är han överlycklig över av han ska bli pappa. Jag hade svårt att tro på att jag var gravid så jag fick ta ett grav.test till och även göra ett tidigt UL men även då fatta jag inte! Magen var ju inte gravid och jag mådde inte illa. Nu i v 36(35+2) tänker jag tillbaka och förstår att de är normalt att tänka och inte förstå att man är gravid. Nu blir jag snart mamma och älsklingen blir pappa för första gången och de mysigaste är att våran lilla prinsessa Natalee inte sett världen än utan nu är de vi som ska visa och lära henne <3 älskar dig min tös