Gravid & glad

Hej hej

Jag har precis blivit medlem här, vilket känns spännande.. Jag hoppas på att detta kommer vara en bra sida, där jag kan hitta all bra information som jag kan behöva under den kommande tiden. Plus att jag kanske kan hitta några andra som ska föda i närheten av mig. Kan vara skönt att höra hur andras graviditet är och fortskrider.

Just nu känner jag mig väldigt glad över att vara gravid, men samtidigt kan jag inte låta bli att gå och oroa mig för att det ska hända något med bebisen i magen. För det är ju tyvärr väldigt vanligt med missfall i början av graviditeten, och jag är ju trots allt inte särskilt långt gången. Men jag håller både tummar och tår för att detta ska gå vägen, hela vägen! Men nu, när jag kom på att jag skrev bebisen i magen känns det väldigt konstigt, och framför allt overkligt. Inte kan väl jag ha något levande i magen.. något som förhoppningsvis ska utvecklas till en bebis. Ne, det känns verkligen helt overkligt. Ett av de första tecknen på tt jag var med barn var att mina bröst började ömma och kändes rätt tunga. Jag har även varit lite illamående, och haft "mensvärk". Så det är bara att banka in i huvudet att jag verkligen är gravid, och att jag ska försöka att inte oroa mig så mycket för missfall. Skulle det hända, kan jag ju tyvärr ändå inte göra något åt det utan det är naturens gång. Men usch vad jag inte vill förlora den här lilla "klumpen", det är ju MIN klump

På fredag ska jag och sambon på vårt första besök hos barnmorskan. Jag hoppas på att detta besök ska bli lyckat, och att vi ska klicka med vår barnmorska. Hoppas ju trots allt att jag och såklart även sambon ska kunna prata med henne om allt mellan himmel och jord. Vilket absolut inte kommer hända om vi inte gillar henne, så håll tummarna för att detta besöket ska gå bra.

Eftet besöket ska jag träffa en tjej på mitt gym, för att lägga upp träningspass för den kommande tiden. Jag hoppas verkligen att hon kommer vara bra och inte sätta upp ett stenhårtpass, då jag tyvärr inte kan påstå att jag är i toppform. Plus att jag även har hört att man då ska ta det lugnt, speciellt före vecka 14. Men det kanske bara är jag som oroar mig i onödan., usch var ju detta jag skulle sluta med hehe.

Sedan bär det av till sambons familj. Det ska bli supermysigt, men det är även nu vi ska berätta för hans mamma om graviditeten. Känna allt lite pirrigt.. Hon blev mormor för bara två veckor sedan, första barnbarnet och nu ska hon få höra att hon även ska bli farmor. Får hoppas hon inte svimmar..

Själv berättade jag för min mamma, på SMS, samma dag jag fick veta det, jag kunde bara inte vara tyst med det. Tänk vad olika man kan vara, men det kanske är typiskt tjejigt att "springa" till mamma och berätta med en gång.

Ne, nu ska jag försöka kolla lite på TV, var konstigt nog evigheter sedan detta hände. Men det beror helt enkelt på att det enda jag gjort det senaste är att jobba och sova haha. Jag känner mig inte direkt som den underbaraste flickvännen i världen, speciellt inte med tanke på mina inte särskilt charmiga humörsvängningar. Men det är tur att killen älskar mig, just för den jag är

Vi hörs! =)