Gravid, ensam, livrädd men hoppfull.

Ja herregud, det är inte lätt det här. Det hade precis tagit slut mellan mig och pojkvännen (kan man ens kalla honom det? Vi hade setts i två månader), när jag började bli orolig. På tåget från Luleå till Göteborg gjorde jag inte ett, inte två, utan TRE graviditetstest. Alla positiva. Kaos.

Veckorna sedan dess har varit förjävliga. Exet i stort sett krävde att jag skulle göra abort så snart som möjligt. Jag har gråtit dag ut och dag in, och inte vetat vad jag skall ta mig till. Jag är fortfarande osäker och skitskraj. Men, abort har aldrig känts som ett alternativ. Ja, jag kommer att bli en singelmamma redan från början och ja, det kommer vara skitjobbigt. Men nu är det så det är.

Får se hur länge den positiva andan håller i sig, haha.