Gravid..

Det känns lite konstigt att skriva om dehär, för det är ju fortfarande lite hemligt för en del släkt och vänner. Sitter ofta och skriver på min blogg och skulle gärna vilja utveckla mitt mående där, men då blir de allt för uppenbart.

Jag har inte gått så långt på min graviditet och än så länge så har det inte "gått fel". Missfall är något jag bövar för, men känner samtidigt att; "Varför ska de hända mig?"

Jag har varit hos Bm en gång, ska dit på inskrivning på måndag den 15 augusti och då kan min sambo följa med. Jag ser oerhört framemot och och bara längtar tills magen ska börja växa.

Hormonerna ska vi inte snacka om, dem har så gått som hållt igång ett tag. Blir förbannad och ledsen för att jag inte får lövbiff och gråter för att jag tar ledig ifrån jobbet för att jag inte mår bra.

Samtidigt som yrslen och illamåendet håller igång så är jag sjuk också. Har just nu stämbandsinflammation och kan knappt prata. HAr haft feber, och jobbat ändå (dock inte med feber). Hostar så att jag kräker etc.

Jag bara ser framemot dessa sju månader som är kvar och jag bara längtar efter att vår lilla knodd ska komma till världen.