Gråt.

Usch. Har försökt vara positiv, hålla upp hakan och inte ge efter för tårarna när jag känner dem komma, men när jag var hos barnmorskan nyss så brast det bara. Hon frågade hur jag mådde, och jag började gråta. Inte sådär fint heller, utan hulkande, ansiktförvrängande gråt. Fan, jag är så trött på det här nu. Inte trött på att vara gravid egentligen, men jag är ALLTID trött, så trött att jag inte kan göra någonting alls i stort sett. Ligger bara här hemma i halvdvala och väntar på att lillskruttis ska ha lust att komma ut. Gråter fortfarande och jag vet inte varför, jag är ju inte ledsen egentligen. Vid nästa MVC-besök om en vecka ska jag få en hinnsvepning om tappen är mogen. Snälla söta rara tapp, var mogen. Snälla Alexander, kom ut till din mamma snart.