Gosis!

Känns som min underbara son redan vet hur han ska gå tillväga för att göra mig lugn och lite gladare..

Har kännt mig lite nere de senaste dagarna.

Allt har väl inte varit så bra mellan mig och min pöjk

men antar att det hör till den här perioden.

Men måste ändå säga att jag tror att min underbara

lilla son känner på sig när mamma behöver tröstas,

han sparkar hela dagarna och jag kan inte rå för att

jag sitter och ler för mig själv. :)

Konstig känsla att vara så deppig ena sekunden och

bli så himla lycklig den andra. Men å andra sidan,

vad är det som inte är lite småknasigt under grav?

Skönt att veta att när den ena karln i mitt liv sviker så

har jag alltid en annan som jag kan lita på!

Än så länge så har han inte lärt sig hur han gör mamma

besviken :) Älskar dig redan min prins!

Någon annan som har konstiga känslor i kroppen?

Puss!