Gnäll!!
andmatsam · 2012-09-19 · 359 visningar
Ja, jag tänker gnälla! Jag är så trött på allt som har med graviditet att göra! Konstant ont av foglossning sedan vecka 10 tror jag, fick ackupunktur från v 26 typ och det har hjälpt. Helt fantastisikt. Det tänker jag inte yppa ett negativt ord om. Smärtfri blev jag inte, men jag kunde klara vardagen utan kryckor och jag har kunnat strosa lite i affärer. Helt underbart :)
Men förutom fogarna. Sedan några veckor tillbaka har jag haft en del förvärkar och det är ju bra, men igår började det ordentligt. Jävlar va ont jag hade efter några timmar. Korta oregelbundna värkar hela tiden, inget att ta tid på och jag kännerj u att det inte är "på riktigt", bebis tumlade runt och gjorde utbrytningsförsök i tre timmar. Hon försökte sträcka ut sig raklång och ta sig ut fel väg, kändes det som. Var efter ett tag lika öm på insidan magen som man är om man slagit sig ordentligt och fått ett blåmärke. Och sammandragningarna ska vi inte tala om. Dom höll i sig i närmare en minut, hela magen blev stenhård, det blev nästan jobbigt att andas och det kändes som att jag hade hjärtklappning. Två alvedon och flera timmars vila hjälpte inte ett skvatt.
Har under natten inte märkt av värkar eller så, men onte gör det ju hur man än ligger och att vända sig om eller gå på toa är ett helt företag. Tänkte att det skulle bli bättre idag, men nope! Inte det minsta!
Molvärk i ryggen som stråaer ner mot utsidan av höfterna, sammandragningar, ont i magen typ som träningsvärk och det är inte konstigt efter det här dygnet med "träning". Sammandragningar så fort jag rör mig... Fy säger jag! Hur långe ska det hålla på så här då??
Är i vecka 33 nu och får veta på måndag om det blir snitt i v 38 eller inte. Om inte så blir jag igångsatt och då börjar dom kontrollera om det är "moget" från och med 38 veckor. Det betyder att jag har ungeffär 5 veckor kvar, jämfört med hela graviditeten är det ingenting, men att ha så här ont och tre barn till, varav den äldsta är 10 år och handikappad och den yngsta är 17 månader och helvild, mittemellan är 6 år och väldigt duktig, så fasar jag för kommande veckor. Önskar att det gick att trolla, bara knäppa i fingrarna så var vi framme vid målet. Så enkelt är det ju tyvärr inte ... Vill bli av med smärtan, vill bli av med magen som är i vägen, vill kunna andas normalt, vill kunna sova ordentligt eller iaf bekvämt. Vill få tillbaka min kropp!!
Längtar självklart efter bebis, så enormt mycket. Men efter den här, så blir det inga fler. Såvida det inte helt plötsligt funkar att gubbarna bär på dom i nio månader! DÅ kan jag tänka mig ett helt fotbollslag ;)
Ursäkta gnället, men det är ju bara här det går att säga allt sånt här utan att få ett "Nu är det inte långt kvar, det går fort" eller "Ja ja, då skulle varit med på min tid, då fanns inte ditt och inte datt..." eller "Du vet hur det är att va gravid, skyll dig själv..." eller nåt annat som man absolut inte vill höra just nu.
Men förutom fogarna. Sedan några veckor tillbaka har jag haft en del förvärkar och det är ju bra, men igår började det ordentligt. Jävlar va ont jag hade efter några timmar. Korta oregelbundna värkar hela tiden, inget att ta tid på och jag kännerj u att det inte är "på riktigt", bebis tumlade runt och gjorde utbrytningsförsök i tre timmar. Hon försökte sträcka ut sig raklång och ta sig ut fel väg, kändes det som. Var efter ett tag lika öm på insidan magen som man är om man slagit sig ordentligt och fått ett blåmärke. Och sammandragningarna ska vi inte tala om. Dom höll i sig i närmare en minut, hela magen blev stenhård, det blev nästan jobbigt att andas och det kändes som att jag hade hjärtklappning. Två alvedon och flera timmars vila hjälpte inte ett skvatt.
Har under natten inte märkt av värkar eller så, men onte gör det ju hur man än ligger och att vända sig om eller gå på toa är ett helt företag. Tänkte att det skulle bli bättre idag, men nope! Inte det minsta!
Molvärk i ryggen som stråaer ner mot utsidan av höfterna, sammandragningar, ont i magen typ som träningsvärk och det är inte konstigt efter det här dygnet med "träning". Sammandragningar så fort jag rör mig... Fy säger jag! Hur långe ska det hålla på så här då??
Är i vecka 33 nu och får veta på måndag om det blir snitt i v 38 eller inte. Om inte så blir jag igångsatt och då börjar dom kontrollera om det är "moget" från och med 38 veckor. Det betyder att jag har ungeffär 5 veckor kvar, jämfört med hela graviditeten är det ingenting, men att ha så här ont och tre barn till, varav den äldsta är 10 år och handikappad och den yngsta är 17 månader och helvild, mittemellan är 6 år och väldigt duktig, så fasar jag för kommande veckor. Önskar att det gick att trolla, bara knäppa i fingrarna så var vi framme vid målet. Så enkelt är det ju tyvärr inte ... Vill bli av med smärtan, vill bli av med magen som är i vägen, vill kunna andas normalt, vill kunna sova ordentligt eller iaf bekvämt. Vill få tillbaka min kropp!!
Längtar självklart efter bebis, så enormt mycket. Men efter den här, så blir det inga fler. Såvida det inte helt plötsligt funkar att gubbarna bär på dom i nio månader! DÅ kan jag tänka mig ett helt fotbollslag ;)
Ursäkta gnället, men det är ju bara här det går att säga allt sånt här utan att få ett "Nu är det inte långt kvar, det går fort" eller "Ja ja, då skulle varit med på min tid, då fanns inte ditt och inte datt..." eller "Du vet hur det är att va gravid, skyll dig själv..." eller nåt annat som man absolut inte vill höra just nu.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.