Glider ifrån varandra..
hoppalanta · 2012-11-09 · 600 visningar
De känns som om jag & sambon håller på att glida ifrån varandra. Vi gör ingenting direkt tillsammans, de enda vi har gjort den senaste 1 ½ veckan är väl att gå på promenader med hundarna. Vi har haft en kompis som mer eller mindre bott hos oss i 1 vecka. Det är sambons bästa kompis, hans bästa kompis är tillsammans med min bästa kompis så vi umgås ganska mycket när dom är hemma.
Saken är den att så fort han är här så "försvinner" jag. Det är bara dom som går på promenad och dom spelar tv-spel. Vi kanske ser en film ihop alla 3 på kvällen. När det är dags att sova går jag upp till vårt sovrum och sambon säger att han kommer lite senare.. vilket han inte gör för han somnar i soffan. Och han har sovit i soffan iprincip hela veckan då kompisen varit här. Jag vet att de är skit löjlig grej att bli sur på, men jag blir verkligen den.
Jag och sambon har bott i huset sen Juni och enda sen vi flyttade hit har vi inte gjort något "speciellt" ihop. Vi har inte ens gått på bio eller varit och ätit på restaurang. Han jobbar vardagar 7-16, jag jobbar typ alla dagar, framförallt helger så jag förstår att de kan va lite svårt att kunna hitta på nåt. Men de är ofta så att dom helger jag faktiskt är ledig ska han in till stan och umgås med sina kompisar och dom helger jag jobbar är han hemma...
De är ju självklart att han ska få umgås med sina kompisar men de känns som om jag hamnar i skuggan. Vi har pratat om det här många gånger förr och då har han bättrat sig, 1 månad kanske sen går de tillbaka succesivt till de gamla vanliga.
Just nu sitter vi i soffan, han i ena hörnet och jag i andra. Han kollar på nåt dåligt program och jag sitter här. Vi har väl de senaste 4 timmarna sagt 10 meningar till varandra.
Sånt här ger mig verkligen ångest, jag blir så osäker på om de verkligen är rätt att skaffa barn när vi inte "har de bra" mellan oss. Skulle ni fråga sambon skulle han säga att vi inte har några problem.
Är så himla trött på att de är jag som hela tiden ska ta initiativ till allting. Mest av allt stör jag mig på att de är jag som måste ta initiativet till sex. Vi kan ligga och mysa & jag visar verkligenn att jag vill ha sex och han med.. men om inte jag tar nästa steg så händer ingenting?! En gång så tänkte jag att nu ska vi se om han tar steget, men icke.. vi låg väl och kysstes i 15 min och de blev inget mer...han fråga sen om jag inte va sugen.. jodå svarade jag.. svaret jag fick tillbaka var: meeeh, varför gjorde du inget då? Ställde samma fråga till honom och fick svaret : men de är bättre om du tar första steget...
Nu orkar jag inte skriva mer, blir bara ledsen, arg och osäker.
Om någon har några bra tips på hur man ska komma varandra närmare för man gärna dela med sig
Kram!
Saken är den att så fort han är här så "försvinner" jag. Det är bara dom som går på promenad och dom spelar tv-spel. Vi kanske ser en film ihop alla 3 på kvällen. När det är dags att sova går jag upp till vårt sovrum och sambon säger att han kommer lite senare.. vilket han inte gör för han somnar i soffan. Och han har sovit i soffan iprincip hela veckan då kompisen varit här. Jag vet att de är skit löjlig grej att bli sur på, men jag blir verkligen den.
Jag och sambon har bott i huset sen Juni och enda sen vi flyttade hit har vi inte gjort något "speciellt" ihop. Vi har inte ens gått på bio eller varit och ätit på restaurang. Han jobbar vardagar 7-16, jag jobbar typ alla dagar, framförallt helger så jag förstår att de kan va lite svårt att kunna hitta på nåt. Men de är ofta så att dom helger jag faktiskt är ledig ska han in till stan och umgås med sina kompisar och dom helger jag jobbar är han hemma...
De är ju självklart att han ska få umgås med sina kompisar men de känns som om jag hamnar i skuggan. Vi har pratat om det här många gånger förr och då har han bättrat sig, 1 månad kanske sen går de tillbaka succesivt till de gamla vanliga.
Just nu sitter vi i soffan, han i ena hörnet och jag i andra. Han kollar på nåt dåligt program och jag sitter här. Vi har väl de senaste 4 timmarna sagt 10 meningar till varandra.
Sånt här ger mig verkligen ångest, jag blir så osäker på om de verkligen är rätt att skaffa barn när vi inte "har de bra" mellan oss. Skulle ni fråga sambon skulle han säga att vi inte har några problem.
Är så himla trött på att de är jag som hela tiden ska ta initiativ till allting. Mest av allt stör jag mig på att de är jag som måste ta initiativet till sex. Vi kan ligga och mysa & jag visar verkligenn att jag vill ha sex och han med.. men om inte jag tar nästa steg så händer ingenting?! En gång så tänkte jag att nu ska vi se om han tar steget, men icke.. vi låg väl och kysstes i 15 min och de blev inget mer...han fråga sen om jag inte va sugen.. jodå svarade jag.. svaret jag fick tillbaka var: meeeh, varför gjorde du inget då? Ställde samma fråga till honom och fick svaret : men de är bättre om du tar första steget...
Nu orkar jag inte skriva mer, blir bara ledsen, arg och osäker.
Om någon har några bra tips på hur man ska komma varandra närmare för man gärna dela med sig
Kram!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.