Glädjetjut, kyla och ledsamhet.
Miranda90 · 2012-02-04 · 467 visningar
Vårt hus är ett renoveringsobjekt. Alltså, på riktigt.
Vad sägs om det här: Innan jag gick och la mig eldade jag + slog på värmefläkten så innertemperaturen var runt 20. Gick ner klockan 11-12 för frukost och då var det bara 14 grader! Så mycket drar det från fönster och dörrar, speciellt den jävla ytterdörren som svällt och nu inte går igen helt.
Men med mössa på och en tekopp framför mig så blir det lite lättare att uthärda. Hittade Chai löste i skåpet, gav till ett litet glädjetjut så plötsligt och ljust att jag själv blev rädd. Haha! Inte dåligt.
I övrigt börjar jag bli less på att aldrig få ha min pojkvän för mig själv och hitta på något. Även om vi några veckor gått hemma på vardagarna båda två så blir det inte att vi hittar på något, lite på mitt initiativ då vardagar för mig är jobbdagar och spenderas med jobbannonser, mail, telefonsamtal o.dyl. Och på helgerna är han alltid iväg. Antingen med kompisar eller med syster Orange. Visst, kul för honom. Men jag då?
Det har till och med gått så långt att mamma under ett "möte" med oss (om ekonomin och renoveringen av huset) sa till oss/honom att i helgen borde vi se till att hitta på något tillsammans. Blev det så? Nej.
Har frågat om han vill med och mata fåglarna vid sjön imorgon och han sa nått i stil med att vi får se. Slår vad om att han sticker iväg ikväll med innebandylaget efter matchen och därför "måste sova ut" imorgon.
Skulle FAN inte förvåna mig om jag får hämta barnvagnen imorgon själv.
Och där blev ledsamheten till aggressivitet. Tur att man har massa eldning, tapetrivande och slipande att ta ut det på...
Vad sägs om det här: Innan jag gick och la mig eldade jag + slog på värmefläkten så innertemperaturen var runt 20. Gick ner klockan 11-12 för frukost och då var det bara 14 grader! Så mycket drar det från fönster och dörrar, speciellt den jävla ytterdörren som svällt och nu inte går igen helt.
Men med mössa på och en tekopp framför mig så blir det lite lättare att uthärda. Hittade Chai löste i skåpet, gav till ett litet glädjetjut så plötsligt och ljust att jag själv blev rädd. Haha! Inte dåligt.
I övrigt börjar jag bli less på att aldrig få ha min pojkvän för mig själv och hitta på något. Även om vi några veckor gått hemma på vardagarna båda två så blir det inte att vi hittar på något, lite på mitt initiativ då vardagar för mig är jobbdagar och spenderas med jobbannonser, mail, telefonsamtal o.dyl. Och på helgerna är han alltid iväg. Antingen med kompisar eller med syster Orange. Visst, kul för honom. Men jag då?
Det har till och med gått så långt att mamma under ett "möte" med oss (om ekonomin och renoveringen av huset) sa till oss/honom att i helgen borde vi se till att hitta på något tillsammans. Blev det så? Nej.
Har frågat om han vill med och mata fåglarna vid sjön imorgon och han sa nått i stil med att vi får se. Slår vad om att han sticker iväg ikväll med innebandylaget efter matchen och därför "måste sova ut" imorgon.
Skulle FAN inte förvåna mig om jag får hämta barnvagnen imorgon själv.
Och där blev ledsamheten till aggressivitet. Tur att man har massa eldning, tapetrivande och slipande att ta ut det på...
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.