Glädje och saknad

Känner sådan glädje att vara gravid ....det är inte första gången ,jag har 3 underbara barn sedan tidigare. Mitt i allt illamående ömma bröst känner jag mig så ensam . Min man är asylsökande och har fått lämna landet trots att han har jobb och en familj . Istället för att han ska få söka för anknytning i sverige måste han nu vara borta från oss tillbaka till sitt hemland som inte är säkert för honom på oviss tid . Jag grinar minst varje dag ......jag saknar honom så och jag vill ju att han sak få vara med när magen växer och jag vill han ska få känna sin bebis sparka jag vill ju att han ska få vara delaktig i graviditeten ....det blir ju inte samma sak över telefonen..jovisst får han komma tillbaka men när ....det gör så ont i mitt hjärta ....det är jobbigt att hålla masken för barnen . Dom vet ännu inte att jag är gravid och hade inte tänkt säga något förrän jag har gått igenom vissa undersökningar och allt är ok . Vet inte om det är bra men det är i alla fall så jag tänker just nu...sedan undrar man ju om det finns fler i min situation ???