Glad att jag gjorde om det!
jolenelarsson · 2012-07-22 · 591 visningar
Jag tänker väldigt ofta på mina förlossningar, särsklit den andra eftersom den ägde rum för lite mer än två månader sen.
Min första förlossning var hemsk. Ingen bedövning över huvudtaget och 18 timmar lång. Med en stressad barnmorska, som kanske inte riktigt skulle ha jobbat på förlossningen...
Min andra förlossning gick på tre timmar, drygt en timme om man räknar från första värken. Jätte-bra personal och toppen smärtlindring.
Jag är så glad idag att jag valde att förlösa "den naturliga vägen", så jag kan känna glädje i samband med ordet förlossning. Funderade skarpt på snitt eller att aldrig mer få barn innan.
Innan barn nr 2 så tyckte jag synd om kompisar som väntade barn, vad de skulle få genomlida. Jag förväntade mig att de skulle vara lika skadade som jag efter förlossningen och kunde för mitt liv inte förstå hur man kunde önska syskon bara veckor efter första barnet. Eller hur man kunde tycka att en förlossning var "mysig" eller "det häftigaste" man varit med om.
Nu, när vännerna berättar att de är gravida, så kan jag tillsammans med dem se fram emot deras förlossning och glädjas för det underbara som de kommer att få vara med om.
Jag är så glad att jag vågade så jag kunde få en annan bild av det hela.
Men en tredje blir det inte. Har hört att tredje gången kan vara hemskare än första.....Men det skulle ju inte bli en andra gång heller ;)
Min första förlossning var hemsk. Ingen bedövning över huvudtaget och 18 timmar lång. Med en stressad barnmorska, som kanske inte riktigt skulle ha jobbat på förlossningen...
Min andra förlossning gick på tre timmar, drygt en timme om man räknar från första värken. Jätte-bra personal och toppen smärtlindring.
Jag är så glad idag att jag valde att förlösa "den naturliga vägen", så jag kan känna glädje i samband med ordet förlossning. Funderade skarpt på snitt eller att aldrig mer få barn innan.
Innan barn nr 2 så tyckte jag synd om kompisar som väntade barn, vad de skulle få genomlida. Jag förväntade mig att de skulle vara lika skadade som jag efter förlossningen och kunde för mitt liv inte förstå hur man kunde önska syskon bara veckor efter första barnet. Eller hur man kunde tycka att en förlossning var "mysig" eller "det häftigaste" man varit med om.
Nu, när vännerna berättar att de är gravida, så kan jag tillsammans med dem se fram emot deras förlossning och glädjas för det underbara som de kommer att få vara med om.
Jag är så glad att jag vågade så jag kunde få en annan bild av det hela.
Men en tredje blir det inte. Har hört att tredje gången kan vara hemskare än första.....Men det skulle ju inte bli en andra gång heller ;)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.