Fy farao för smärtor nu.

Var in på förlossningen igår kväll då jag hade grymma smärtor och tryck nedåt. Kändes som om allt höll på att börja.
Blev invisade på ett rum och sen började undersökningarna. Bäbin ligger med huvudet nedåt redan ( kan ändras på nån minut fortfarande). Detta var lite alarmerande inga värkar registrerades ,men det gjorde det inte under värsta värk-arbetet under tvillingarnas födelse heller. Hjärt-ljuden såg bra ut:140-160/min. Sen var det dags för att känna på tappen. Tack och lov var den inte mer påverkad än den varit sen i måndags. Alla smärtor och känningar avtog under dessa undersökningar. Talade om för läkaren att jag kännde mig fånig som kommit in så tidigt. Fick ett elakt ögonkast och orden: det är aldrig för tidigt att komma in om man känner som du gör. Och det var bra att du kom in så vi själva fick känna efter på tappen.
Stränga order om att ta det så lugnt jag kan med småbarn och vid minsta känsla av sammandragningar gå och lägga mig och vila. Minskade/försvann de inte av vilan eller vid blödningar/vattenavgång skulle jag ringa och tala om att jag kommer in igen.
Annars skulle jag ringa dagavdelningen nästa vecka och boka tid för koll igen. Har jag samma tyngdkänsla då så funderade de på om jag skulle bli inlagd och få medicin för att stoppa samt till barnets lungor.

Så, idag har jag legat mest hela dagen.

Till råga på allt elände så har en av småkillarna fått feber och klagade på öron värk. Hoppas att det var något tillfälligt. ..

Livet känns inte rättvist just nu. :, (