Funderingar

Jag har en blogg som jag normalt sett skriver i, men känner att jag inte vill skriva någonting om graviditeten där fören jag är säker på att jag får behålla det lilla livet i magen..

Jag antar att de flesta är oroliga för missfall, men det känns som att jag nojar så mycket. Varje gång jag känner att det rinner ner någonting i trosan tror jag att det är blödningar. Lyckligtvis är det bara flytningar, men jag kan ändå inte sluta oroa mig. Går såklart inte och tänker på det konstant, men vågar heller inte hoppas för mycket på att det ska gå vägen. Vill så gärna att bebis ska växa och bli frisk, att vi ska få behålla bebis och skapa en egen liten familj. Känns som att mina dagar går åt till att googla allt möjligt, missfallsrisk, barnvagnar, pojk- och flicknamn, drömmer mig bort i hur det kan komma att bli när/om bebis kommer till världen osv. Känns jobbigt att inte kunna dela detta med några andra än min mamma och pojkvän. Det är ju ändå så stort, jag är gravid. Vi väntar barn. Räknar ner dagarna till inskrivning och det går nu i snigeltakt. Imorgon är det exakt en vecka sedan jag fick reda på att jag är gravid och ca 1 ½ vecka kvar till jag ska träffa en BM.

Snälla låt tiden gå snabbt så den här själen kan få lite lugn och ro.