Frustrerad!

Känner mig väldigt frustrerad just nu, försökte prata med mamma över telefon men hon förstod inte riktigt hur jag kände o vad jag menade.
Mitt problem, om man ska kalla det för de, handlar om min första son William som har en annan pappa än barnet i magen.
Jag och hans pappa var tillsammans i 2 1/2 år men det var inte de bästa åren, han misshandlade mig både psykiskt och fysiskt så till slut stod jag inte ut längre utan lämnade honom.
Jag tillhör inte de som blir helt sönderslagna av sina män men man ska inte ens behövs bli slagen.

I början efter att vi hade gjort slut var det lugnt att han hade honom på helgerna för de använde jag till att festa och försöka läka mig själv, gick inte så bra dock.
Slutade ju i att jag krockade min en månad gamla bil 56mil ifrån Sthlm..
Sen träffade jag Kim av en slump och allt blev succesivt bättre men då helt plötsligt började alla problem med Williams pappa.

De fanns såklart massa problem redan innan men nu blev det på ett annat sätt.
Lämningarna & hämtningarna bör inte lika enkla som förut och varje gång han har kommit hem på söndagarna så har han gjort illa sig någonstans.
Vet inte om det är av en slump? Men det känns inte alls bra.
Med oss så gör han aldrig illa sig, jo ramlar på cykeln ibland men då har vi varit bredvid och bara blåst och så var det bra.
Sen pratar William bara om farmor och nästan aldrig om pappa.
Hans pappa har lärt honom att säga fitta vilket känns fruktansvärt!
Sen ignorerar han sånt jag säger som, ingen napp när vi höll på art sluta med det och inga blöjor när han började bli torr på natten samt att han rakade honom utan tillstånd då jag hade sagt nej.
Senast förra helgen hade han klippt bort alla hans lockar som precis kommit tillbaka & tvingat Wille att inte berätta något för mamma.

Känns som att allt dåligt kommer från hans pappa och jag önskar ibland att han inte träffade sin pappa alls, hjälp vad ska jag göra? ;(