Frustration

Det känns som om jag knappt kan andas. Det är två veckor kvar tills Alex ska operera hjärtat, det är en sån sjuk psykisk stress. Idag var vi på BVC, han har bara gått upp 80 gram på två veckor. När jag frågar sköterskan hur hon rekommenderar att jag gör med amningen, ska jag amma oftare/längre eller tvärtom vänta lite emellan så att han faktiskt är hungrig när han äter, så säger tanten bara "nää, det kan jag inte svara på". Men för helvete, om inte du kan ge mig råd, vem fan ska göra det? Ber om ursäkt för språket, jag är bara så trött och frustrerad just nu.

Än värre blir det av att min mamma, som brukar passa Alexander ibland när jag behöver vila eller städa (är ju ensamstående) har varit i Italien i tio dagar och inte kommer hem förrän på torsdag.

Plus att han fick tremånadersvaccinet idag, ville bara gråta själv när han började storgråta, man riktigt såg hur ont det gjorde.

Måste andas. In, ut.