Frustration!!

Jag fattar helt enkelt inte... men vissa människor kan inte ha någon form för yrkesstolthet alls... I våras pratade vi med en snickarfirma, som tog på sig att fixa till vårat hus utvändigt... väggar, fönster, tak, hela alltet liksom... han lovade att de skulle komma i juli och börja... och vi började riva och fixa för att spara lite tid och pengar... efter mycket fram och tillbaka så kommer de och börjar i början av november! Redan då var jag lagomt irriterad liksom... sen har det bara blivit mer och mer och mer och mer att reta sig på... inget blir som det är tänkt, och de är tröga och lata och får ingenting gjort i princip... Till helgen som var, så hade chefen lovat att de skulle ha gjort klart en eller två väggar så att vi kunde börja slå på materialet, för att vi hade pratat med en kompis som är snickare som ville hjälpa oss lite... efter att ha lovat flera gånger att det skulle vara ok, så är det inte klart ändå när söndagen kommer... sen dyker de inte upp varken på måndag eller tisdag.. i morse när vi vaknade upptäckte vi att det rengar in i våran hall... När ska det ta slut liksom?!?! Jag pallar snart inte mer... jag går och är konstant irriterad, förbannad, besviken och sur, varenda dag... tycker så otroligt synd om min lilla skatt i min mage som måste utstå det här kaoset som jag känner i kroppen just nu... inte konstigt att den stackarn har en hjärtrytm som hoppar från jättelågt till jättehögt, för det lär ju vara så min puls är också... Usch...

Förlåt, var bara tvungen att få skriva av mig lite av all den här frustationen jag känner... kommer att gå in i väggen snart om det inte rättar till sig snart...