Frustration?

Tänk den 24e september var det senast barnen träffa släkt från sin pappas sida. Dagarna går o känns som intresset minskar mer o mer för varje dag. De har inte ens brytt sig om våra julplaner än så får väl se om det blir något julfirande i mellandagarna med dom. Får se om de kommer på vår dotters dop. Pratade med bvc sist om dom för hon sa att vi borde försöka få lite tid ensamma bara jag o sambon så förklarade att det är omöjligt. Hon tyckte detta var katastrof. O efter alla lögner o elaka rykten en viss faster till barnen spridit i deras hemstad om mig så sätter jag helst inte foten där nåt mer (är en väldigt liten stad där alla känner alla). Jag blir ledsen för våra barns skull. Anton verkligen avgudade sin farfar ju o så nu bara skiter han i honom. Säger som jag säger till min kompis: skitstad full med skit