Fruktansvärt sviken

Hur kunde allting bli såhär?
Känner mig så fruktansvärt sviken av alla dom som ska stå mig närmast!
Sambon bara stack och försvann och har behandlat mig på ett vis jag aldrig trodde han skulle göra.
Och min bror och hans sambo har blandat sig alldeles för mycket i mitt liv!
Känner bara lusten att skrika på dom så dom låter mig vara i fred allihopa!
Jag får inte ens bearbeta det själv hur jag vill det här med att det är slut med bebisens pappa. Och alla bitar som ska lösas där...ekonomin, bebisen osv...
För det första är allting jävligt svårt när han bara skiter i att prata med mig över huvudtaget och det har gjort mig helt galen! Förstår inte poängen med det?
Men nu när jag känner att jag behöver bara få avstånd från honom och inte vill se honom ja då hoppar min bror till och bjuder honom på middag och att spendera julen med oss!!??
Nej min själ! Jag försökte be dom snällt att kanske låta bli med det just nu, tills allting har lugnat sig och fallit på plats mellan mig och S, när vi kommit fram till någon lösning. Men nej det tänker dom inte göra! Nehej.... Så eftersom jag vägrar spendera jul med någon som behandlat mig så som S gjort då är det bara mitt problem! Men dom tycker så synd om honom så han ska bjudas.
Ja då får jag vara ensam med mina barn över julen då, inget mer med det!
Dom kan hålla sin jul med honom då eftersom han är viktigare!
Och jag kan väl hålla jul ensam med mina barn? Det räck inget fel med det?
Det är väl inte synd om mina barn fast vi bara blir vi 3?
Dom kommer att få den mat dom vill för jag kan inte laga något pga mitt illamående. Och sen kan dom få öppna sina paket och leka med allt dom får :)
Men tydligen tycker dom andra synd om barnen då.... Ja men va fan ska jag göra?
Blir ställd sådär och dom struntat totalt i vad jag känner! Tänker inte låta dom trampa över mig på det viset....
Sen när bebisen kommer vill jag inte ha deras "hjälp"
Dom har varit så tydliga med att S har ingen skyldighet att hjälpa mig eller ens ha kontakt med mig förrän efter bebisen är född. Och jag ska vara glad för den lilla hjälpen jag får!!! Ja nej då vill jag inte ha någon jävla hjälp!! Jag klarar mig utan dom allihopa!!
Jag frågar hellre grannen om barnen kan få va hos dom medan jag föder och sen kanske dom kan komma och övernatta med mig på patient hotellet. Vi får se hur det löser sig.
Men det är helt sjukt att min egen bror bara säger så, att S inte har någon plikt att hjälpa mig eller ens prata med mig nu! Jag var tydligen ensam om att hamna i denna situationen och då ska jag vara ensam om att ta hand om mina barn och mig själv! ??
Nej.... Fruktansvärt sviken känner jag mig!