Frukost på sängen...

Så gjorde det entré till slut ändå, det berömda illamåendet. Och jag som av någon korkad anledning trodde att jag var förskonad. Precis när man satt där på toa, helt oanande en morgon. Var tvungen att lägga mig ner på badrumsgolvet och tycka lite synd om mig själv. Sen var det över lika fort som det kom. Märkligt! Nu är det istället sambon som tycker synd om mig, med följden av att jag numera blir serverad goda, rostade mackor på sängen varje morgon innan jag kliver upp. En ganska bra deal ändå, som jag absolut kan tänka mig att leva med i nio månader om det skulle behövas! Och det hjälper faktisk! :) Annars är magen svullen, brösten ömma, naglarna sjukt starka och håret...hmm...konstigt! Värst är nog ändå tröttheten, speciellt i kombination med avsaknaden av kaffe. Snark. Men men, lycklig är jag för det. Jag kan gärna gäspa mig genom nio månader om det skulle behövas och göra slut med min annars så trogna följeslagare kaffekoppen bara detta går vägen! Hoppas, hoppas...och längtar, längtar.