Förvirrad?!

Kontrollen på tappen visade att den hade minskats lite mer än en cm, inte mycket men något har uppenbarligen hänt. Och jag känner mig absolut lite oroad över det men min läkare tyckte inte det var något konstigt alls med det. Men allt man läser sig till verkar vara lite mer oros känsla även enligt läkarna då tappen inte ska börja förändras redan i v29. Så medans jag läser om folk som får restriktioner att ligga plant och vila så ska jag fortsätta leva mitt liv som vanligt?! Med sonen gick allt så fort från att tappen började förändras, dock hade jag super Ont, men frågan är om jag får så ont denna gång att jag reflekterar över det och åker in?! När ska man börja oroa sig? Sammandragningarna finns där ständigt och dom känns men jag gråter ju inte, trycket neråt ökar men jag bryter ju inte ihop.. Orken är på noll och vätskan fyller min kropp. Frågan är om det är ett tecken? Med sonen svällde Jag som en gris några veckor innan han kom.. Men läkaren kan inte säga något för hon vet inte, utan vi ska visst leva på hoppet att bebisen ligger kvar där så länge som möjligt.. Känns otroligt oroande dehär, och om tappen fortsätter förkortas ska jag gå omedvetande om detta?! Nej vila så mycke jag kan för jag vill inte föda barn förtidigt!