förväntan..

Jag säger att jag inte tänker på det men jag ljuger väl till viss del, i mitt bakhuvud tänker jag konstant på att bli gravid och ju närmre det kommer till dagen då mensen ska komma så blir jag mer och mer förväntasfull, speciellt nu då jag knappt haft nå känningar av mens, imorgon ska min mens komma och jag hoppas att den inte gör det men det känns som "varför ska just jag ha turen att bli gravid denna månad".. Men egentligen ska jag inte vara så ledsen, det har gått precis fyra månader sedan jag tog ut p-staven och hade den ju i 3 år, så ja det kan ju ta upp till ett år och mer ifall man har "otur".. Nu hoppas jag men inte så pass mycket att jag blir besviken om mensen dyker upp..